Dokument runtifrån, Härlig historik

Mexikanska revolutionen för dummies och andra i spännande podcast

Venustiano Carranza – en av de mer påstridiga pretendenterna under maktkampen i Mexiko i början av 1900-talet. Här förevigad i en park i Matamoros i norra Mexiko. Foto: Johan Lindahl

Den är svår att sammanfatta och mer av ett begrepp som många har hört om, men som jag själv aldrig riktigt försökt att bena ut på allvar. Nu förstår jag i alla fall lite mer av vad som egentligen hände för drygt 100 år sedan i Mexiko, när ett antal starka personligheter drev på för radikala förändringar i landet, samtidigt som de kämpade inbördes på liv och död. Lojaliteter skiftade ofta, regelrätta strider utkämpades och dessutom försiggick en serie palatsintriger. Ett epos i sig. Det krävs nog ett antal timmar till förfogande i podcastformat för att resultatet skulle bli så klargörande som det blev. Podcasten heter ”Revolutions”, produceras av amerikanen Mike Duncan och har under några år sysselsatt sig med att reda ut revolutioner i världshistorien under olika tider och på olika platser.

Just Mexikos moderna historia ägnas totalt 28 avsnitt av varierande längd, men i regel under en timme. De är ganska behändiga att beta av ett eller två i taget om inte annat. Man kan behöva en del pauser emellan. Med början under 1800-talets nyblivna självständighet och olika fraktioner som kivas om inflytande så lär vi känna mer eller mindre makthungriga män (ja, det är väldigt många män) som Porfirio Díaz, Emiliano Zapata, Pancho Villa, Álvaro Obregón, Venustiano Carranza med flera. Knappast en finstämd och fridsam berättelse i sig, men balanserat och nyanserat återgivet samtidigt som det är – spännande.

Porträtt av Francisco ”Pancho” Villa till häst. Fotograf okänd. Källa: Wikimedia Commons. https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Portrait_of_%22Pancho%22_Villa.jpg

Standard
Aktuell reflektion, Utrikiska utbyten

TexMex Times 2018: The Heat Is On – överallt…

Aktuella väderprognoser över södra Texas från en amerikansk TV-kanal nyligen.

Matamoros, 24 juli 2018. Värmen är just nu ett, eh… hett samtalsämne på många håll i världen. Hemma i Sverige härjar ett antal skogsbränder runtom i landet, sägs det. Och hela Europa är inblandat i släckningsarbetet. I Mexiko och södra USA är visserligen hetta på sommaren något som människor vant sig vid. Värme och hög luftfuktighet hänger också ofta ihop. De senaste dagarna har dock alltfler rapporter om rekordvärme i USA levererats, liksom dramatiska nyhetsklipp om bränder, stormar och översvämningar runtom i landet. Något som slagit mig här vid gränsen när jag ser amerikanska regionala nyhetssändningar är varningarna för vad som kan hända i hettan, även när det inte är ren naturkatastrofal nivå. Till exempel förordas att dricka mer vatten än sportdryck, särskilt för arbetare som vistas länge utomhus, såsom målare och hantverkare av olika slag. Häromveckan såg jag ett inslag på någon amerikansk kanal om riskerna med utomhuslekplatser för barn så här års. Dessa kan bli oväntat uppvärmda, bokstavligen skållheta. En vanlig rutschkana kan ge brännsår för barn som inte hinner uppfatta den glödheta metallen innan det är försent. En bra idé är att ha någon form av soltak över lekplatsen, föreslogs i inslaget. Vilket tydligen är fallet på flera håll.

Att temperaturerna överlag runtom i Mexiko ligger på 30 grader Celsius eller över är dock inget man höjer så mycket på ögonbrynen över här. Den här sommaren har vi kuskat runt lite mer än vi gjorde under motsvarande semester förra sommaren. Delvis tack vare aningen mer långsiktig planering i förväg. Förhållandevis. Man vet aldrig riktigt vad som verkligen går i lås, men min fru och jag har i alla fall tillbringat knappt fem dagar nere på Yucatánhalvön med provinshuvudstaden Mérida som utgångspunkt – vilket jag kommer att lägga ut texten mer om så småningom, inklusive ett besök vid den gamla Maya-metropolen Chichén Itzá. Vi var också några dagar i metropolen Monterrey där temperaturen är jämförbar. Mycket beror på hur högt upp landet ligger. För några år sedan spenderade vi några dagar i Mexico City under samma årstid och på grund av höjden över havet är temperaturen där jämförelsevis betydligt svalare.

Växtlighet i värmen, någonstans i Mexiko. Foto: PJ Lindahl.

Vi är nu tillbaka i nordöstligaste delen av Mexiko vid gränsen mot Texas, där genomsnittstemperaturen successivt stigit under sommaren. Den senaste veckan har termometrarna (eller appar i mobilen) konstant visat mellan 30 och ibland nära 40 grader dagtid. Exakt hur varmt det är på andra sidan gränsen kan vara svårt att snabbt avgöra. De har ju fått för sig att Fahrenheit är ett mer praktiskt mätverktyg än Celsius. Men med angivna temperaturer kring 100 grader blir det ungefär motsvarande som här. Och det märks inte så stor skillnad de gånger vi åker över dit.

Den största skillnaden är väl annars att temperaturen här nattetid inte sjunker på samma sätt som den normalt gör i Sverige. Minns ni förresten, med anledning av det nyss avslutade fotbolls-VM, hur Sverige år 1994 A. D. plötsligt insåg sig vara en bananrepublik? Åtminstone tre krav var uppfyllda: landet hade en ekonomi som underpresterade, temperaturerna var tropiska – åtminstone från vårt perspektiv och vi hade ett fotbollslandslag som just då överpresterade, på ren världsklassnivå. Lite som nu även om vi denna sommar aldrig riktigt uppnådde den sistnämnda nästintill ultimata euforin i att få hem ett gäng medaljörer från världens största idrottsevenemang. Jo, det är det.

Tillbaka till temperaturerna: en självklarhet för många på den här kontinenten är luftkonditionering inomhus. Om man har råd är det något som prioriteras högt. Men här skruvas aggregaten ibland upp till den grad att man mitt i en värmebölja kan komma in och… frysa. Ja, aldrig blir det helt perfekt. Så länge man har möjlighet att själv reglera temperaturen inomhus kan man dock få det påfallande behagligt.

För övrigt: Mexiko är det sjätte mest populära landet att besöka i världen. Det rapporterade i alla fall kanalen Azteca Uno den 16 juli.

 

Tidigare publicerat på yemenity2010

Standard
Dokument runtifrån, Utrikiska utbyten

TexMex Times 2017: Kulturcenter och kommande konsulat i Matamoros

Notera: Tidigare publicerat på yemenity2010, där fler texter finns (och kommer att finnas) om diverse företeelser i norra Mexiko och södra Texas.

– Nej, det går inte att komma in just nu. Vi har problem med elektriciteten.

Det kanske var något mer som ställde till det för oss. Jag kommer inte ihåg alla detaljerna. Det vi (jag och min fru Emilia) tänkte besöka var ett museum för modern konst i Matamoros. Det finns faktiskt ett och annat museum i den här staden. Men hittills har vi haft otur eller dålig timing vad gäller öppettider och eventuella förhinder för att se vad de härbärgerar för hemligheter.

Det här museet är beläget nära gränsen till USA. Där finns också Imaculta, ett kulturcenter där vi istället klev in, på vinst och förlust. På nedre planet fanns då en tillfällig utställning med teckningar gjorda av skolelever. Alla teckningar hade en sak gemensamt: de följde ett mönster med hjul, kanske inspirerat av Mayakalendern eller något annat historiskt. Motiven och stilarterna inom den formen varierade däremot kraftigt. Och många av verken var ganska imponerande. När det gäller åldrarna på konstnärerna är vi inte riktigt säkra, men det kanske handlade om framför allt barn i lågstadie- och mellanstadieåldern. Och under de förutsättningarna visar många av dem otvetydig talang.

På övervåningen finns ett mindre bibliotek. Jag vet inte precis hur många allmänna bibliotek som finns i Matamoros, men jag tror inte de är så många. Vi tillbringade i alla fall en stund där inne och hittade en del material om stadens historia. Bland annat vet jag nu att staden under en kort period på 1870-talet var provinshuvudstad för Tamaulipas. Någon stark personlighet i staden såg till att det blev så, men efter dennes död återvände huvudstadsansvaret till Victoria några timmar söderut, där det stannat sedan dess.

Utanför kulturhuset finns ett antal parkbänkar med konstnärliga motiv alternativt visdomsord eller olika former av aforismer och humor som bonus. Har ni hört klassikern ’En kvinna utan man är som en fisk utan cykel’? Det är tydligen en universellt förekommande devis. Granne med det här huset är ett annat museum tillägnat den lokala storheten Rigo Tovar. En sångare som en gång i tiden satte staden på kartan i Mexiko genom sina musikaliska hyllningar.

På på en annan tomt intill pågår ett bygge som verkar ha en del tid kvar för att färdigställas. Ryktesvis är det ett nytt amerikanskt konsulat som ska husera där i framtiden. Och på sedvanligt amerikanskt manér är det ett omfattande projekt. Deras diplomatiska installationer, var de än anläggs, tenderar att ta plats. I det här fallet ungefär ett kvarter nära gränsen på den mexikanska sidan. Exakt när det planeras vara färdigt? Ja, det är en av de där detaljerna jag glömde kolla, eller som det helt enkelt inte finns något svar på ännu. Oavsett när, så påverkar hela bygget karaktären och atmosfären i närområdet. Nästa gång vi kommer hit kanske allt står klart och inte bara består av byggnadsställningar och andra attiraljer som i de flesta fall är fördolda för oss utomstående. Fotoförbud gäller längs med större delen av den mur som omgärdar det kommande konsulatet. Säkerheten framför allt. Eller vad som nu är huvudskälet.

Fortsättning följer – nästa år i Matamoros?

 

 

 

BILDER, uppifrån och ner: Väldekorerad exteriör från kulturhuset Imaculta i Matamoros; Centrets logotyp vid ingången; Emilia med en historisk skrift i kulturhusets bibliotek; Bänk med budskap i parken utanför kulturcentret; Bilder av barn från utställning inne i centret. 

Standard
Dokument runtifrån, Pedagogisk puff, Utrikiska utbyten

Terapeutiska texter om TexMexland

Semester. Sedan dö… En smula. Sant? I dag innebär i alla fall första dagen på arbetet efter sommarens semester för min del. En dryg månads ledighet som den här gången tillbringades främst i min hustrus hemland Mexiko, men även till viss del i USA. Det handlar om nordöstraste Mexiko och sydöstligaste Texas, för att vara något mer precis. Om detta har jag börjat publicera några inlägg på yemenity2010, som jag en gång startade för att förmedla upplevelser och nyvunna erfarenheter från ett projektarbete i mellanöstern. Det ska bli fler texter om TexMexland den närmaste tiden, framförallt på redan nämnda blogg, men kanske kommer något material därifrån att kunna kategoriseras in under den löst definierade pedagogiska inriktning Schemabrytande chockterapi är tänkt att hålla. Den som läser får se.

Standard
Dokument runtifrån, Experimentell ecklesiastik

Allmänbildning Anno 2016: Väldigt visuell version av en lång gräns

logo-sc-allmanbildning2016-copyTja, ska det bli en mur här alltså? En kandidat i ett politiskt val någonstans nyligen föreslog under kampanjen bygget av en sådan. En lång en. The Intercept använde bilder och diverse data för att visuellt illustrera hur den där aktuella sträckan egentligen ser ut. Resultatet är en smula slående, om man säger så. Vi talar om en gräns på nästan 2000 miles, enligt amerikansk terminologi. Alltså drygt 3000 kilometer eller 300 mil om jag överslagsräknar rätt i hastigheten. Verkar det vara en bra idé att smälla upp en mur där? Tja, lyckligtvis behöver vi inte fundera mer på det, eftersom ingen skulle kunna bli vald till ett högre ämbete efter att ha lanserat en sådan världsfrånvänd vision. Ursäkta, jag blir avbruten här… Jaså, ja. Jag lyssnar. Vad? OK. Vi återkommer i ärendet. Min fru kommer för övrigt från en stad belägen vid just den här gränsen, så det kan bli spännande nästa gång vi ska dit på besök. ”Best of luck with the wall”, som de hälsar i anslutning till den grafiska utflykten som ni själva alltså kan studera via länken nedan.

Källa: ”Visualizing the U.S.-Mexico Border” / Josh Begley, The Intercept 26 oktober 2016

Standard
Cineastiska seanser, Dokument runtifrån, Utrikiska utbyten

Social grundkurs: Sverige kontra Mexiko

Vad är de viktigaste skillnaderna mellan svenskar och mexikaner? Här är några punkter som betas av i en cirka fem minuter lång YouTube-video, som jag just i dag, av ett socialt medium med viss genomslagskraft, blev påmind om att jag delat för ett år sedan. Så, jag delade den helt enkelt igen, i samma medium. Och här. Bara för att. En anledning är möjligen att jag själv är gift med en mexikanska. Men en del av kulturkoderna kan gå igen även vid andra internationella jämförelser.

Hur hälsar man? Hur nära andra personer ska man egentligen hålla sig rent fysiskt – och hur mycket fysisk kontakt är överhuvudtaget ansedd som normalt? Skor av eller på inomhus – och hur förhåller sig de oskrivna reglerna till synen på inhyrd städhjälp? Ska man hälsa på halvbekanta på gatan – eller undvika dem så långt det går? Några av de viktiga existentiella frågorna som dryftas. Aningen tillspetsat, men inte helt osanningsenligt. Enjoy. 

Standard
Härlig historik

Viva México! Men varför just idag?

Det är idag det är. Inte femte maj, vilket många – framförallt amerikaner – tror. Mexikos nationaldag. Anledningen att jag själv bestämt mig för att försöka hålla reda på just detta, är väl främst att jag gifte mig med en mexikanska för några år sedan. 16 september alltså. Men varför? Jo, tidigt på morgonen denna dag, anno 1810, hov en herre vid namn Miguel Hidalgo upp sin röst i provinsen Guanajuato (belägen ganska centralt i landet, en del som ibland benämns “Mexikos navel”) och uppmanade till uppror mot den spanska kronan som kontrollerade territoriet (liksom så många andra delar av kontinenten). Hidalgo själv fick plikta med sitt liv för sin uppstudsighet i mars året efter, men processen var igång och självständigheten som nation uppnåddes ett drygt decennium senare, år 1821 efter en serie bataljer och slikt som hörde till mönstret för de flesta områden som strävade efter – och till slut lyckades med – oberoende från just det långlivade spanska imperiet.

Mer om detta, inklusive en del ytterligare länkar vidare, finns på hemsidan för universitetet i Guadalajara i Mexiko. Obs! Ja, det är på spanska. Så ock informationen om frihetskampen på sidan México Desconocido. Femte maj då? Det berömda “Cinco de mayo”-firandet utgår från ett slag 1861, då en fransk styrka invaderade landet, som slutat betala av på sina räntor för statliga lån som tagits från fransoser och andra. Trots numerär underlägsenhet och allmänt dåliga odds vann mexikanerna striden – men inte kriget. Då. Fransoserna intog senare huvudstaden Mexico City och behöll kontrollen ett par år till. Innan den inplanterade europeiske kejsaren Maximilian själv fick bita i det sura gräset…

Not: Inlägget har även publicerats på Yemenity2010.

Standard