Åtråvärda återblickar, Dokument runtifrån, Härlig historik, Massmedial manipulation, Rafflande retorik

Framsynt folkbildning regerar – 2017 års bästa podcasting och radio på svenska

Även publicerat på Fair Slave Trade

Pendling och podcaster är en kombination som säkerligen inte är unik för mig. Att fara fram och tillbaka, ungefär två timmar dagligen, fem dagar i veckan ger en del utrymme i schemat för bland annat konsumtion av ljudliga medier. Hur mycket påverkar de praktiska förutsättningarna bedömningen av vad som verkligen ger mest? Ljudkvalitet – en jämn sådan – och varsamt undvikande av våldsamma volymskillnader är egenskaper som inte ska föraktas. Liksom förmågan att avgränsa sig, välsignelsen med ett fixerat manus att följa alternativt att kunna improvisera på ett professionellt sätt. Och artikulera väl, även när tempot skruvas upp. Det är beståndsdelar som jag det här året kanske mer än tidigare använt som kriterier för vad som är oumbärlig, obligatorisk podcasting och vad som ’bara’ är bra. Förvånansvärt många verbalt begåvade och talträngda tidningsmurvlar är mindre omsorgsfulla med ovanstående detaljer när de ger sig ut i etern på vinst och förlust. Exempelvis. Inga namn, men en del av dem opererar på några av landets största och mest inflytelserika skriftliga publikationer…

Med andra ord har professionalitet och producenternas kompetens för just radiomediet haft en viss inverkan på årets sammanställning. Eller sammanställningar. På grund av ett större antal nytillskott i mitt regelbundna intag har jag det här året delat upp rangordningen i en avdelning för svenskspråkiga sändningar och en annan för övriga språk – i praktiken mest engelska. 

Fjolårslistan finns givetvis tillgänglig att jämföra med, för den som så önskar. 

Här är mina aktuella favoriter i gebitet på modersmålet (som vanligt med fjolårets placeringar inom parentes):

1. Människan och maskinen (ny, alternativt tillbaka efter uppehåll). Ja, det var några år sedan de senast redde ut allahanda mysterier från det förflutna. Årets återkomst! Humanekologen Per Johansson och journalisten Eric Schüldt i samspråk, nu med fokus på filosofiska och existentiella begrepp som cartesiansk dualism, hermetism, människans syn på naturen genom tiderna och hur det har påverkat miljön. Med mera. Dåtiden, nuet och framtiden: det här är folkbildning på elitnivå. Vare sig det låter paradoxalt eller inte.

2. Snedtänkt (1). Förakta inte folklighet eller utgrävningar i det som kan verka ytligt, eller alldeles för nördstämplat för att locka en större publik. Det spelar nästan ingen roll vad ämnet är, Kalle Lind med gäster lyckas i stort sett alltid krama ur mer intressanta detaljer och oväntade kopplingar än jag väntat mig. Ständigt småleende folkbildning med mer fokus på de senaste decennierna och (framförallt men inte uteslutande) Sveriges kulturklimat under avsnittsrubriker som Svenska såpor, Ture Sventon, atomskräck, folkomröstningar…

3. Vetenskapsradion Historia (17). Från forntid till nästan nutid, vi ledsagas i alla riktningar såväl geografiskt som tematiskt, med numera förlängd sändningstid och regelbundna rappa svar om diverse historiska händelser från (inte så) hemliga vapnet Dick Harrison. Annars var några av mina favoritämnen under året världskrigsvändningar, den fordom så mäktiga Stureklanen och deras vedermödor, ryska revolutionen och antika köttsliga förlustelser.

4. USApodden (3). Tidigare känt som USA-valpodden har redax med Sara Stenholm Pihl och Ginna Lindberg i spetsen fortsatt reda ut vad som egentligen händer därborta på andra sidan sjön, efter det där famösa valet där någon blev vald som gett upphov till frustration, fascination och allmän förvåning på en sensationell skala. Ibland undrar man hur de behåller fattningen i studion. Vilket de ändå oftast gör, trots alla skäl att inte göra det.

5. Bildningsbyrån (20). ‘Tänka mot strömmen’ var den röda tråden i årets följetong med halvtimmeslånga porträtt av mer eller mindre bekanta historiska figurer som författaren George Orwell, aktivisten Harriet Tubman, korrespondenten Ryszard Kapuscinski, nyfikna nunnan Sor Juana Ines de la Cruz, okonventionella universalsnillet Emanuel Swedenborg, filosofen Hannah Arendt et al. Jag riskerar slita ut begrepp som folkbildning och kulturgärning i den här sammanställningen, men det kan inte hjälpas.

6. Spanarna (7). Spanarna fortsätter spana in i samtidens myller. Och är det en illusion, eller har de tänt till mer på senare år igen efter en mindre svacka? Det spelar mindre roll. Det fortsätter vara relevant. Upplysande. Och underhållande.

7. Kjellkritik (ny). Vem kan man lita på? Vad kan man lita på? Hur fäller man sådana avgöranden i den takt som krävs i dagens medieklimat? Kjell Eriksson med medarbetare som Emma Frans drar sitt strå till den proverbiala stacken och förklarar förutsättningarna med hjälp av konkreta exempel ur det aldrig sinande utbudet av mer eller mindre tillförlitlig information. Delar av programmet har jag själv använt i undervisningssammanhang och kommer kanske att göra det igen. Behoven tar ju inte slut.

8. Medierna (12). På tal om behov som inte tar slut. Medierna har inte precis haft mindre att göra än förut med att granska publicistiken i Sverige och omvärlden, med fenomen som ’fake news’ (vars innebörd plägar definieras av vad användaren själv inte accepterar som sanning), #metoo, terrordåd i Stockholm, mörkläggningar av skandaler i mediehus, propaganda i olika former och den återkommande diskussionen om balans – eller brist på – i nyhetsvärderingen av katastrofer långt bort kontra mer närliggande problem.

9. Människor och tro (10). En av de verkliga långkörarna på denna min personliga lista över lyssningsvärda saker i tillvaron. I år med ämnen som kristna mansideal, Guds syn på sex, samhällets syn på slöjor, antisemitism, dödshjälp, mellanöstern… Vänta nu, är det några nyheter här egentligen? Brännande teman har en tendens att behålla sin aktualitet i större eller mindre utsträckning, på gott och ont. Vem kunde ana det?

10. Konflikt (16). Handen på hjärtat, är det så här jag verkligen vill tillbringa lördagmorgnar, eller tiden på transporterande tåg, buss eller bil mellan koja och kneg, på en regelbunden basis? Kan inte alla bara vara snälla mot varandra? Av någon anledning är vi inte det. Och programmet har således en fortsatt funktion att fylla. Med tanke på hur ofta de lyckas undvika att vara oåterkalleligt deprimerande, har de ändå hittat ett sätt att utföra sitt kall med den äran. Ur årets skörd: Vad pågår i den mäktige saudiske kronprinsens huvud  – någon som vet? Hur mycket nazism tål demokratin? Apokalyptiska föreställningar och deras påverkan på politiken… Det har som ni vet varit ett åtminstone lagom händelsefullt år. På gott och ont, nämnde jag det?

HETASTE BUBBLARE: Creepypodden med Jack Werner, Filosofiska rummet, Gradvall, I fokus (från SO-rummet), Kulturpoddar i P1, Läsarpodden med Joel Halldorf och Patrik Hagman, P2 Dokumentär, Public Service, Språket med Emmy Rasper, Söndagsintervjun med Martin Wicklin.

 

 

Coming snart Up: 2017 års bästa podcaster på utrikiska – med all sannolikhet en något längre lista med ett antal inslag som inte fanns med i fjol…

 

Advertisements
Standard
Aktuell reflektion, Celebra citat, Rafflande retorik, Sedelärande statistik

Trumpska favorituttryck

Statistiken ljuger aldrig – eller? Nu har någon räknat ut vilka ord som den amerikanske presidenten Donald the Trump brukar mest på twitter. I tur och ordning är de: great, America/American, news, jobs och today. Åtminstone enligt uppgifter som Sveriges Radios USApodden refererade till i ett av sina senaste avsnitt, publicerat 30 april. Undersökningen kan ha hämtats från New York Times, men det var inte helt klarlagt. Säger nu de här ordvalen något om mannen som styrt världens mäktigaste nation i något över 100 dagar?

För övrigt är just USApodden (före detta USA-valpodden) en av de podcaster jag rankat högst det senaste året. I samma avsnitt som de här magiska trumpska uttrycken luftades, konstaterades även att presidenten tydligen har starkt stöd hos amish-befolkningen i Pennsylvania, den delstat där han nyligen höll ett kampanjmöte i stället för att vara på middag med landets mest uppburna korrespondenter och bli häcklad av någon komiker. Den middagen blev, som ni kanske vet, ändå av och för den traditionella roasten av såväl makthavare som massmedier svarade Hasan Minhaj från The Daily Show på Comedy Central. Se gärna det anförandet, om ni inte gjort det förut. Och just det, apropå amish, så gled USA-poddens panel in på en nu drygt 30 år gammal thriller som utspelas i den miljön, med en viss Harrison Ford i huvudrollen. Låter det bekant? Det gjorde det inte för alla i programmets reporterskara. Gissa gärna. Eller kolla facit i form av den recension jag själv skrivit om den berörda filmen en gång i tiden.

Och för att avsluta med ett redan klassiskt uttalande från en ordkonstnär utöver det vanliga: ‘I have all the best words’. Känns det igen?

 

Standard
Cineastiska seanser, Didaktisk dramatik, Rafflande retorik

Sexualundervisning enligt “Last Week Tonight”

Delikata frågor, det där. Jag kan inte minnas att den sexualundervisning vi hade på min tid i skolan var extremt framstående, men det brukar sägas att Sverige är ett av de länder i världen som är relativt bra på ämnet. Beroende på vem man frågar. Reaktioner på att vi är alldeles för liberala som land kommer ju med jämna mellanrum. Åter till den diskussionen någon annan gång. I USA är det tydligen utpräglat osäkert vilken typ av bildning i ämnet som tillkommer det uppväxande släktet. Det hänger helt enkelt på var du bor. I vilken delstat, vilken stad, vilket skoldistrikt… Om detta levererade den samhällsengagerade satirikern John Oliver en drapa häromveckan, med några väl valda exempel ur floran av de utbildningsfilmer och -föredrag som faktiskt förekommer. Som kronan på verket har han och redaktionen för programmet “Last Week Tonight” på HBO producerat en egen liten informationsfilm för att kompensera för orättvisorna i det amerikanska utbildningsväsendet. Till hjälp har han tagit några möjligen bekanta ansikten från TV-serier som “Breaking Bad”, “Orange Is the New Black” med flera. En av de viktigaste lärdomarna? Menstruation gör dig inte bättre på bowling. Tro det eller ej…

Segmentet, inklusive den avslutande informationsfilmen, finns åtminstone för närvarande tillgängligt även på YouTube:

Standard
Cineastiska seanser, Rafflande retorik

Koll på Scholl? Slå på SVT Play – innan butiken stänger!

Passa på! Snart försvinner det från SVT Play: Sjätte avsnittet i serien “Kvinnorna som förändrade historien”, ett avsnitt som handlar om Sophie Scholl. Sophie vem? Det undrade jag också när långfilmen med samma namn släpptes för nu tio år sedan. Nu visste jag lite mer i förväg, men fick ytterligare kött på benen i det här knappt timslånga dokudramat. Tidigare episoder har inriktat sig på bland andra Jeanne d’Arc och egyptiska drottningen Kleopatra och har i de flesta fall hunnit försvinna från utbudet på SVT Play. Möjligen kan de dyka upp i något annat forum senare, som UR, men det har jag inte sett något av än. Viss grad av konstnärlig kantighet kan skönjas i de här skildringarna, gjorda av tysk TV, men de håller ändå generellt en för genren god kvalitet och givetvis en dos allmänbildning. Och Sophie är en intressant figur, en sorts martyr för det inhemska motståndet mot Adolf Hitler och det styrande nazistpartiet under andra världskriget. Hur det kom sig, vad som motiverade henne och brodern Hans att engagera sig i den alltför lilla och kortlivade flygbladsspridande gruppen Vita rosen, får vi i alla fall en förhoppningsvis trovärdig inblick i här. Tio dagar kvar, till den 16 augusti, finns just det här avsnittet kvar på nätet.

Just det, den redan nämnda långfilmen “Sophie Scholl – den sanna historien”, kan alltså vara värd att följa upp med. Där koncentrerar sig regissören Marc Rothemund på den unga studentskans sista dagar i livet och kanske framförallt hennes imponerande argumentationer under förhören hos Gestapo, samt några rejäla rättegångsscener – sådant där som brukar vara en paradgren i Hollywood, men sällan så starkt som här, åtminstone om jag ska tro min egen recension på russin, skriven för drygt sju år sedan. Den filmen kan vara svår att hitta, men verkar i alla fall för tillfället finnas tillgänglig från näthandelsfirman Discshop. Ursäkta textreklamen – men ibland krävs konkret konsumentupplysning för den goda sakens skull.

Mer om Sophie kan hittas på exempelvis Allt om historia och Sveriges Radio.

Standard
Rafflande retorik

Chimamanda och Maysoon: två talträngda TED-arbetare

TED Talks. En plattform för inflytelserika men inte alltid världsberömda personligheter att lufta sin mening om ett givet ämne under en dryg kvart inför en positivt inställd publik, något som förevigas och sedan blir allmän egendom på nätet. Allt är väl inte lika revolutionerande, men visst kan man hitta en del aha-upplevelse-provocerande anföranden där. Urvalet är stort och växer. Två av dem som jag använt i undervisning, dels i engelska men även i svenska på temat retorik under det gångna läsåret hölls av nigerianska författarinnan Chimamanda Adichie och palestinsk-amerikanska komikern Maysoon Zayid. Och vad pratar de om? Ja, i Adichies fall handlar det framförallt om faran i att bara höra en berättelse. Det finns alltid flera. Ur fler perspektiv. Och Zayid delar med sig erfarenheter som att ständigt skaka – på grund av cerebral pares – men samtidigt satsa på en karriär i showbusiness.

Anförandena finns på YouTube, där de är lättillgängliga men saknar svensk textning om så önskas. Sådan kan man däremot ofta hitta på TEDs egen hemsida, men där är det bra att ha en egen inloggning först. När jag själv använt anförandena  i undervisning på Allmän kurs, alltså motsvarande gymnasiemnivå i folkhögskolemiljö, har jag utformat frågeformulär som bifogas nedan. Bara för att. Som inspiration eller avskräckande exempel.

CHIMAMANDA ADICHIE-TED Talk 2009-signed

Maysoon Zayid TED Talks-signed

 

Chimamanda Adichie: The Danger of a Single Story (2009, YouTube-versionen)

Maysoon Zayid: I Got 99 Problems… Palsy Is Just One (2014, YouTube-versionen)

Standard
Åtråvärda återblickar, Rafflande retorik

Luthers läckraste loskor?

Det fanns en tid när artighet, finkänslighet och omsorgsfullt manifesterad respekt för alla människor, inklusive meningsmotståndare, var en dygd. Sociala spelregler som alla medborgare med möjlighet att göra sin röst hörda i offentligheten förväntades följa i alla avseenden. Det var en gång… Men förmodligen var den tiden inte 1500-talet och platsen inte Europa. Och miljön inte kyrkan. Eller kyrkorna. Det här var ju en tid av konflikter och splittring. En av orsakerna hette Martin Luther, en tysk munk som fick för sig att förändra hela den klerikala kartan.

Många av hans skrifter och yttranden har gått till historien och citeras i lämpliga sammanhang. Men allt återges inte lika ofta. Nyligen levererades en lista med några av Luthers nesligaste nedsablingar av det amerikanska popkulturella/existentiella magasinet Relevant. Där citeras pärlorna (eller vad de nu bör kallas) på engelska. Här handlar det framförallt om drapor riktade mot katolska kyrkan och andra opponenter. Och de har ett betydande underhållningsvärde (till skillnad från en del saker han släppte ur sig om den judiska folkgruppen, påståenden som även lutheraner idag allmänt tar avstånd ifrån).

Några exempel (med mina översättningar från engelskan, vilket möjligen kan orsaka viss lingvistisk rundgång):

”Jag föraktar er horaktiga fräckhet! Du bär ett par spindelvävsbyxor, likt en naken man som tagit på sig en ny för att dölja sin skam.” (Med vänlig hälsning till på påvedömet. Saknas det något ord i andra meningen? Vet inte säkert. Jag har försökt hitta det exakta citatet på andra ställen men hittills inte lyckats.)

”Ni är som en svinhjord som blivit inbjuden till prinsens bord. Ni förstår inte en sådan ära, utan bara ödelägger det som finns framför er och solkar ner även prinsen.” (Tydligen till en besökande samling församlingspräster vars reaktion inte förtäljs i den aktuella artikeln.)

”Du är en paddätare och en fjäskare” (Återigen med adress den påvliga institutionen)

”Ni störtar in som en sugga för att svälja pärlor, och som en hund för att slita heliga ting i stycken.” (Här handlar det om en grupp kallad Heliga profeterna, före detta allierade som kommit på en en annan kurs än Luther själv och därför drabbades hans vrede i en liten skrift anno 1525, vilket jag snabbforskat fram på andra ställen nätledes).

Ja, det finns fler exempel i Relevant-artikeln. Och klart är att gamle Martin inte var en man som drog sig för att tala klarspråk fritt från hjärtat, på gott och ont. Hmmm… Något jag kan ha användning för i det lilla block med retorik och argumentationsteknik som jag ska fortsätta hålla med en folkhögskolegrupp efter påsklovet?

 

Huvudsaklig källa: ”Martin Luther’s Sickest Burns” av Jesse Carey / Relevant Magazine 23 mars 2015

Standard