Aktuell reflektion

Adjö, OmVärlden. Vila (helst inte) i frid

Not: Inlägget har tidigare publicerats på Yemenity2010.

Vad? hade jag inte precis betalat in prenumerationsavgiften? Jo, det hade jag. Men avin med återbäringen, eller rättare sagt återbetalningen, kom strax före jul också. Huvudsaken är annars den här: tidningen OmVärlden läggs ner. I alla fall i pappersform. Något slags nätnärvaro ska tydligen finnas kvar, men exakt hur den ska se ut och vem som ska sköta den, är inte solklart. Att döma av ledaren i det historiska sista numret, där den sista chefredaktören Anki Wood tackar läsarna för förtroendet.

Tidskriften som ges ut av biståndsorganet Sida, har genomgått flera faser och bytt ansikte några gånger. Framförallt framstod formomstöpningen för några år sedan från dagstidningsliknande tabloid till glansigare magasinsformat som en radikal estetisk omvandling. Innehållet fortsatte vara sig ganska likt, men fick en attraktivare inramning. Redaktionerna har avlöst varandra i och med upphandlingsprocesser från ägarna som vi utanför knappast har någon riktig inblick i. Men stilen höll i stort sett i sig. Och substansen.

Det finns ju inte så många andra tidningar eller tidskrifter som bevakar biståndsfrågor aktivt och regelbundet. OmVärlden har haft som uppgift att vara en fristående röst och analysera objektivt, även om de ägs av en institution som Sida. Eller ägdes, då. Vad kommer i stället, om något?

I sista numret intervjuas i alla fall nya biståndsministern Isabella Lövin, från den där regeringen som verkade bli kortvarig eller riskerade att spricka och omformas komplett efter det utlysta nyval, som plötsligt avlystes och i stället ska ersättas med… något slags överenskommelse över blockgränserna. Spännande.

Andra intressanta rubriker är ”Israel beslagtar svenskt bistånd i Palestina”, vilket bland annat berör kraftverk i Gaza, och ”Dalarna får mer bistånd än Bangladesh” med anledningar av avräkningar från biståndsbudgeten för flyktingmottagande i Sverige. ”Vapentillverkare sponsrade Röda korset” syftar på – gissa vad? – Saabs samarbete med hjälporganisationen under tyfonen på Filippinerna. Och samma organisation håller som kanske bekant på att hämta sig från skandalen häromåret, när en hög chef slarvade och svindlade bort ett antal miljoner från deras kassa för bättre behövande; också ämne för ett reportage här.

I traditionell ordning rankar tidskriften också det gångna årets mesta makthavare i biståndsdebatten. Vilka platsar? Nämnda biståndsminister Lövin har raskt rusat in på silverplatsen, medan hemvändande S-höjdaren Margot Wallström är fyra. Sidas egen generaldirektör Charlotte Petri Gornitzka får nöja sig med niondeplatsen. Magnus Walan från ideella organet Diakonia är trea. Bland andra. Just det, vem syns och hörs mest? Låter namnet Hans ”Gapminder” Rosling bekant? Formellt är han professor internationell hälsa. I praktiken har han ju blivit ett ‘hushållsnamn’ som dyker upp överallt. Och beslutet att själv åka till Liberia för att slåss mot ebola-utbrottet har inte direkt skadat hans anseende.

Några tidigare höjdare som helt fallit bort från listan i år är före detta biståndsministern Gunilla Carlsson och entreprenören Percy Barnevik. Däremot bubblar Sverigedemokraternas just nu sjukskrivne partiledare Jimmie Åkesson strax utanför de tio i topp. Jo, så är det.

Fler utblickar i världen väntar i detta sista nummer som jag ännu inte plöjt igenom till slut. OmVärlden går i alla fall inte ut med huvudet sänkt genom bakdörren, utan gör en snygg sorti. Au revoir…?

Standard
Veckans visdom

Veckans visdom – vers 2: Döden har ingen…

Så mycket det borde finnas att säga om livet och ljus och mörker i dessa tider av terminsavslutningar, julförberedelser och gråa skyar som inte kan spegla sig i något upplysande snötäcke, i varje fall inte i de krokar där jag vanligtvis håller till. Kanske borde man säga något välgenomtänkt om den svenska politiken, nu när vi genomlider en parlamentarisk palaver som vi inte sett motsvarigheten till på, lyckligtvis, väldigt länge. Har vi en regering överhuvudtaget för tillfället? Och exakt hur deprimerande är det att ett visst 13 procent-parti (med potential att bli ännu större) lyckas ta hela den svenska demokratin som gisslan och sprida sin egen mer än lovligt förvrängda världsbild i alla upptänkliga sammanhang utan att hejdas nämnvärt i sin framfart? Vi får återkomma till det. Generella visdomsord ska ju helst ha något slags mindre tidsbundet värde – det är i alla fall intentionen – så här kommer veckans valda variant (som vanligt inte googlad, plagiatkontrollerad eller garanterat originell, ej ens heller garanterat vis):

Döden har ingen lag – utom sin egen.

Tag detta och begrunda i edra hjärtan. And do keep up the jolly Christmas spirit, dammit!

Standard