Aktuell analys, Aktuell reflektion, Sedelärande statistik

Sverige får smek och stryk av Transparency International

Tredje plats i världen. Av 167 undersökta. Det är dags för organisationen Transparency Internationals årliga genomgång av vilka länder som är/anses/upplevs mest och minst korrupta i världen. Höga poäng innebär bedömningen att korruptionen är på en låg nivå och vice versa. De nordeuropeiska nationerna hamnar av tradition högt upp på listan – det vill säga, vi anses relativt sett ganska anständiga på det här evigt aktuella området. Lika traditionellt kan man säga att det ofta är fattiga länder som hamnar längst ner på listan och därmed anses ha störst problem. Vad skapar vad? Vad är hönan och vad är ägget? Det diskuteras väl ganska regelbundet, utan att det finns en självklar konsensus kring svaret. Enligt TI har i alla fall länder som Grekland, Senegal och Storbritannien visat en utveckling åt rätt håll på senare år, medan det motsatta gäller för exempelvis Australien, Brasilien, Spanien och Turkiet. Materiellt välstånd (eller brist på) är inte hela förklaringen. Man kan notera att det polariserade men trots allt flitigt oljeexporterande Venezuela parkerar nere på plats 158 ihop med Haiti och Guinea-Bissau. Eller att det lilla undanskymda bergslandet Bhutan i Himalaya når 27:e plats, följt av Botswana; båda före mer bemedlade stater som Israel, Spanien och Sydkorea. Liksom att Ryssland som vanligt ligger långt ner, nu som nummer 119 tillsammans med det hårt prövade västafrikanska Sierra Leone.

Värst är det dock på fattiga, konfliktdrabbade platser som Somalia, Afghanistan och Södra Sudan. Samt det slutna Nordkorea, vilket varje år väcker min spontana reaktion ‘hur bär man sig åt för att bedöma det landet överhuvudtaget?’. Om jag får tid att detaljgranska årets rapport kanske jag kan återkomma om det. Bäst då? Jo, Danmark och Finland parkerar högst upp, följda av Sverige, Nya Zealand, Holland och Norge. Det var väl trevligt? Är allt väl häruppe? Tydligen inte. Ett exempel är svensk-finska TeliaSoneras misstänkta mutbrott i Uzbekistan. Vilket inte är unikt. Flera länder ur rikemansklubben anklagas i rapporten för att inte göra tillräckligt när det gäller deras största företag och deras skumraskaffärer utomlands. Den obekvämaste frågan i sammanhanget ställs direkt i en av rapportens rubriker; exporterar högpresterande länder korruption till andra länder?

Som vanligt finns betydligt mycket mer fakta och statistik att hämta från Transparency Internationals “Corruption Perceptions Index”. För den som har tid över. Om jag själv hinner djupdyka i det förorenade träsket inom en snar framtid, kanske det blir en uppföljning i ämnet. Kanske.

Oh, förresten, hur kan man enklast förklara vad det här egentligen handlar om? Här är TI:s egen korta informationsvideo, framställd för tre år sedan.

Not: Inlägget har tidigare publicerats även på Yemenity2010.

Standard
Didaktisk dramatik, Experimentell ecklesiastik, Talande toner

Seriös norsk parodi som pedagogiskt redskap

Kölden är svår i Norge. Låtom oss skicka några element till de stackarna och sälja in hela kampanjen med en sång! Amen brothers and sisters! Jo, det var utgångspunkten för en aningen satirisk musikvideo, släppt för några år sedan på initiativ av en, just det, norsk biståndsorganisation. Tilltaget fick en del uppmärksamhet och gav chansen för upphovsfolket att förklara sitt syfte med sången och den snötäckta eländesskildringen av – från svenskt perspektiv – vår egen västra granne.

Alldeles nyligen använde jag videon som material på en lektion i engelska på den allmänna kursen vid den folkhögskolefilial där jag arbetat det senaste halvtandra året (eller hur säger man halvtannat, det vill säga ett och ett halvt, i bestämd form?). Först som underlag för en diskussion om vad sången och videon egentligen vill säga, vilket kanske blir mest intressant om få eller ingen av deltagarna har sett den förut. Som uppföljning fick de höra en intervju från amerikanska NPR med Erik Evans, en av de inblandade i projektet. Evans representerar SAIH (Studentenes og Akademikernes Internasjonale Hjelpefond) som sysslar med biståndsfrågor och opinionsbildning kring internationella frågor.

Hur slog det ut? Ja, videon verkade uppskattas i stort, även om tolkningarna av dess innebörd varierade. En detalj i sammanhanget är ju att många av oss som kommer ihåg Band Aid, USA For Africa och Live Aid gärna får de förväntade associationerna dit direkt. Men det är trots allt 30 år sedan nu. De flesta studerande var inte ens födda då, eller för unga för att komma ihåg det, även om de både hyllade och kritiserade projektens idag ikoniska status gjort att många yngre ändå känner till dem, åtminstone vagt. Liknande satsningar har ju förekommit senare också, men medieklimatet är annorlunda och att få samma monumentala genomslag idag som Bob Geldof et al åstadkom 1985, det är idag mycket svårare och mer sällsynt förekommande.

Instruktionerna jag delade ut för ändamålet kan ses i en pdf längst ner här, efter videon och några andra relevanta länkar. Arbetet med att besvara mina frågor i anslutning till intervjun (som även finns i utskriven form som komplement på NPR:s hemsida) pågår fortfarande. Återkommer eventuellt i ärendet…

Intervju med Erik Evans på NPR (inklusive ljudfil och utskrift av samtalet). 

SAIH har hemsidor både på norska och engelska

AFRICA FOR NORWAY-questions and more

Standard
Aktuell analys, Sedelärande statistik

Koll på världsläget, eller?

Vad vet du om världsläget i stort? Går det framåt eller bakåt i avgörande hänseenden? Nu erbjuder den FN-relaterade sajten Världskoll en liten komprimerad grafisk sammanställning. Ta andelen av mänskligheten som lever i vad som kallas extrem fattigdom. Minskar eller ökar den? Rätt svar enligt deras tillgängliga statistik: de senaste 25 åren har den minskat från ungefär 40 ner till strax över 20 procent av befolkningen. Dit räknas de som lever på mindre än 1,25 dollar om dagen.

Familjen Demokrati har fått tillökning med inte mindre än 45 länder sedan 1990. Dock noteras att de senaste åren inneburit en negativ trend igen. Antalet döda i aids ökade kraftigt från 1990-2005 för att sedan avstanna och sedan sakta börja sjunka. Andelen undernärda minskar också, om än i maklig takt. Tillgången på rent vatten förbättras, kanske inte så snabbt som man skulle önska, men i alla fall har 87 procent den förmånen, till skillnad från 77 för ett kvartssekel sedan.

Global elförbrukning går upp, ja. Och det är ett dilemma. Samtidigt minskar dödsfallen i malaria och mässlingen. Läskunnighet och jämlikhet mellan könen vad gäller utbildningsmöjligheter ökar, liksom andelen kvinnliga parlamentariker i världen. Mycket kan sägas gå åt rätt håll i världen, men samtidigt finns givetvis mycket mer att göra…

Fler detaljer finns alltså på Världskoll.

Standard
Aktuell reflektion, Utrikiska utbyten

Världens fattigaste städer – var finns de?

Rikedom i naturresurser översätts inte automatiskt i välstånd för befolkningen på plats. Det visste vi redan. Om inte annat påminner The Guardian om det i sin komprimerade granskning av världens fattigaste städer. Av vilka de flesta verkar höra hemma på den afrikanska kontinenten. Traditionellt, påpekar artikelförfattaren Nick Compton, har den värsta fattigdomen i världen huserat på landsbygden, men i och med den ökade urbaniseringen flyttar fattigdomen med dit. Särskilt i Afrika söder om Sahara.

Hur man definierar ämnet och sammanställer data som visar hur var den materiella välfärden manifesterar sig mest, är lite komplicerat. FN, Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) är några av de globala institutioner som ägnar sig åt det. Ett av alla sätt är att räkna ut hur många invånare i ett land eller en plats som lever (eller snarare överlever) på mindre än 1,25 dollar om dagen. Enligt IMF är Demokratiska republiken Kongo (alltså det stora Kongo) då värst ute, med konkurrens (om uttrycket tillåts) av Zimbabwe, Eritrea, Liberia och Burundi.

FN lanserade dock för några år sedan någonting kallat City Prosperity Index, vilken tar hänsyn till fler faktorer såsom produktivitet, livskvalitet, infrastruktur, jämlikhet med mera. En del stora städer rör sig uppåt och ser förbättringar (som Addis Abbeba i Etiopien och Dakar i Senegal) medan Zimbabwes huvudstad Harare är ett nedslående exempel på motsatsen. Där går det utför och slummen växer. Zambia är rikt på mineraler, men huvudstaden är den femte fattigaste i världen. Medellivslängden är 56 år.

Värst är det kanske ändå i västra Afrika. Där har flera svåra konflikter på senare år förvärrat situationen, som i Niger, Mali och Guinea. Och Liberia, vars huvudstad Monrovia kallas världens fattigaste av FN. Inbördeskrigen på 1990-talet har satt spår och infrastrukturen är ihålig. Systemen för vatten, el, transporter och hälsovård är alla bristfälliga. Kloaksystemen rämnar med jämna mellanrum och till råga på allt kom den dödliga sjukdomen ebola tillbaka förra året. Resurser finns i form av guld- och diamantfyndigheter, men inkomsterna från det kommer sällan den vanliga befolkningen till del.

Afrika är en stor kontinent, avslutar The Guardian, och det finns lika många berättelser om ökande välstånd i den världsdelen, men i och med de kraftigt växande städerna är det viktigt att vara uppmärksam på just fattigdomen i dem.

Källa: ”Which is the poorest city in the world?” (Nick Compton, The Guardian 12 mars 2015)

Standard