Aktuell reflektion, Celebra citat, Rafflande retorik, Sedelärande statistik

Trumpska favorituttryck

Statistiken ljuger aldrig – eller? Nu har någon räknat ut vilka ord som den amerikanske presidenten Donald the Trump brukar mest på twitter. I tur och ordning är de: great, America/American, news, jobs och today. Åtminstone enligt uppgifter som Sveriges Radios USApodden refererade till i ett av sina senaste avsnitt, publicerat 30 april. Undersökningen kan ha hämtats från New York Times, men det var inte helt klarlagt. Säger nu de här ordvalen något om mannen som styrt världens mäktigaste nation i något över 100 dagar?

För övrigt är just USApodden (före detta USA-valpodden) en av de podcaster jag rankat högst det senaste året. I samma avsnitt som de här magiska trumpska uttrycken luftades, konstaterades även att presidenten tydligen har starkt stöd hos amish-befolkningen i Pennsylvania, den delstat där han nyligen höll ett kampanjmöte i stället för att vara på middag med landets mest uppburna korrespondenter och bli häcklad av någon komiker. Den middagen blev, som ni kanske vet, ändå av och för den traditionella roasten av såväl makthavare som massmedier svarade Hasan Minhaj från The Daily Show på Comedy Central. Se gärna det anförandet, om ni inte gjort det förut. Och just det, apropå amish, så gled USA-poddens panel in på en nu drygt 30 år gammal thriller som utspelas i den miljön, med en viss Harrison Ford i huvudrollen. Låter det bekant? Det gjorde det inte för alla i programmets reporterskara. Gissa gärna. Eller kolla facit i form av den recension jag själv skrivit om den berörda filmen en gång i tiden.

Och för att avsluta med ett redan klassiskt uttalande från en ordkonstnär utöver det vanliga: ‘I have all the best words’. Känns det igen?

 

Advertisements
Standard
Dokument runtifrån, Pedagogisk puff, Rafflande retorik

Empati sågas av psykolog

Empati. Visst är det väl en välsignelse och något som gör mänskligheten något bättre? Eller? Delvis beror det på hur ordet definieras. Och det är en av de saker som psykologiprofessorn Paul Bloom reder ut i en intervju för australiska radioprogrammet “Late Night Live”. Programmet i sig finns nedladdningsbart som podcast från bland annat iTunes och själv är jag en regelbunden lyssnare sedan några år. Exakt hur det började kommer jag knappt ihåg, men jag har i alla fall rankat det som en av världens bästa podcaster på min årliga lista över sådana, senast uppdaterad i december förra året. Där kan man överhuvudtaget lära sig ganska mycket. Om empati, sympati, medkänsla och hur man skiljer dem åt, samt vad de olika egenskaperna egentligen gör för nytta – och eventuell skada – kan man alltså få veta mer i intervjun med Paul Bloom. Vars slutsatser säkerligen ifrågasätts av många, men ändå är värda en bläng. Eller avlyssning. Känslor, rationella överväganden, förmågan att känna vad andra känner och identifiera sig med dem – vad betyder sådant egentligen i det stora hela?

Relaterad länk: “Is empathy always a good thing?” / Late Night Live 3 april 2017 (även tidigare publicerad i mitten av mars detta år). 

Standard
Rafflande retorik

Träffande TED-parodi om ‘tankeledare’

TED Talks har blivit ett så etablerat fenomen att parodierna på dem blivit en liten folksport i sig. Det här är en av de senaste jag stött på (som jag minns det upptäckt via ett tips från en bekant på FaceBook) och en av de bästa hittills. Enkelt uttryckt. På några minuter prickar den okynnige parodisten och självutnämnde ‘tankeledaren’ Pat Kelly av de nästintill obligatoriska punkterna i ett genomsnittligt TED Talk. Spatserande på scenen, de ibland väl grandiosa ambitionerna med hur världsomvälvande sanningar som kan förmedlas på kort tid, de ackompanjerande Power Point-presentationerna, publikdompterandet… Kul! Jo, jag gillar fortfarande många av diskurserna som finns hos originaldistributören. De är ofta lite lagom tankeväckande trots allt. Och de tål parodier, tror jag. Åtminstone har de tidigare puffat för några av de tidigare skämtsamma versionerna av deras koncept som släppts, på sin egen sida.

Standard
Celebra citat, Experimentell ecklesiastik, Rafflande retorik

Vem sade vad, sade du?

Folk säger saker. En del mer minnesvärda och av bestående värde än andra. Vilket i och för sig är ett relativt begrepp. Citat behöver inte vara späckade av visdom för att fastna och bli en del av kulturkanon. Idag plockade jag några exempel från olika håll och satte ihop en “vem sade vad?”-lista till en lektion i engelska. Moder Teresa, kamrat Stalin, Margaret Thatcher, Eminem och president Bush junior var några av de utvalda. I det bifogade dokumentet nedan finns de bevingade orden och de personer dessa kopplas till. Notera att en av dem står för två av citaten. Av något dunkla skäl…

Uppgifterna om vem som ligger bakom vad är i det här fallet Huffington Post, Brainy Quotes och Goodreads. Vilka var svårast att lista ut då? Ja, som jag vill minnas av lektionen för några timmar sedan, förmodligen nummer fem på listan, “Nothing in life is to be feared…” och sexan, “Would you believe what you believe…”. Däremot var det andra citatet, “I think war is a dangerous place”, tydligen relativt enkelt att gissa upphovspersonen bakom…

Famous quotes quiz-160212-signed

 

Standard
Lingvistiska lathundar, Rafflande retorik

Yeah, that went… Welsh

Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch. Jo, jag har en gång i tiden övat in namnet på den lilla walesiska småstaden med världens förmodat längsta namn i sitt slag. Men jag brukar antagligen glömma några bokstäver när jag skriver ut det. Som uttalsövning för att fylla ut lektionstid eller liknande, ni vet. Och, som en walesisk bekant påpekat; jag bemästrar inte deras uttal av bokstaven L tillfullo. Eller ens nära fullkomlighet. Däremot gav samme bekant högsta betyg åt brittiske väderpresentatören Liam Dutton, som tydligen blivit en viral sensation för sitt bekväma, närmast nonchalanta sätt att bara riva av namnet i sin helhet under en av sina prognoser nyligen. Klippet kan ses exempelvis via Huffington Post, som även bjuder på en översättning av ortnamnet. det handlar i korta drag om två kyrkor och deras närmaste naturliga omgivningar. Piece of cake.

En som också tycks klara av namnet utan märkbara svårigheter är skådespelerskan Naomi Watts, känd från bland annat Peter Jacksons “King Kong”, Oscarvinnaren “Birdman” och den sinnesomstörtande thrillern “Mulholland Drive”. Detta kan bevittnas i en upptagning från Jimmy Kimmels talkshow tidigare i år.

Platsen? Ja, sommaren 1989 tillbringade jag faktiskt ett par timmar där ihop med en kompis under en tågluff genom Storbritannien och Irland. Så mycket att se där fanns egentligen inte – förutom skylten med ortnamnet vid stationen, då. Och det var den vi var ute efter, innan turen fortsatte vidare mot… antingen Aberystwyth eller om vi redan hade varit innan och skulle in i södra England igen. Minnet sviker en aning, märker jag. Men just som minnesträning är väl detta illustra namn ett utmärkt övningsobjekt. Om du har tid över…

 

 

 

Standard
Cineastiska seanser, Didaktisk dramatik, Rafflande retorik

Sexualundervisning enligt “Last Week Tonight”

Delikata frågor, det där. Jag kan inte minnas att den sexualundervisning vi hade på min tid i skolan var extremt framstående, men det brukar sägas att Sverige är ett av de länder i världen som är relativt bra på ämnet. Beroende på vem man frågar. Reaktioner på att vi är alldeles för liberala som land kommer ju med jämna mellanrum. Åter till den diskussionen någon annan gång. I USA är det tydligen utpräglat osäkert vilken typ av bildning i ämnet som tillkommer det uppväxande släktet. Det hänger helt enkelt på var du bor. I vilken delstat, vilken stad, vilket skoldistrikt… Om detta levererade den samhällsengagerade satirikern John Oliver en drapa häromveckan, med några väl valda exempel ur floran av de utbildningsfilmer och -föredrag som faktiskt förekommer. Som kronan på verket har han och redaktionen för programmet “Last Week Tonight” på HBO producerat en egen liten informationsfilm för att kompensera för orättvisorna i det amerikanska utbildningsväsendet. Till hjälp har han tagit några möjligen bekanta ansikten från TV-serier som “Breaking Bad”, “Orange Is the New Black” med flera. En av de viktigaste lärdomarna? Menstruation gör dig inte bättre på bowling. Tro det eller ej…

Segmentet, inklusive den avslutande informationsfilmen, finns åtminstone för närvarande tillgängligt även på YouTube:

Standard
Cineastiska seanser, Rafflande retorik

Koll på Scholl? Slå på SVT Play – innan butiken stänger!

Passa på! Snart försvinner det från SVT Play: Sjätte avsnittet i serien “Kvinnorna som förändrade historien”, ett avsnitt som handlar om Sophie Scholl. Sophie vem? Det undrade jag också när långfilmen med samma namn släpptes för nu tio år sedan. Nu visste jag lite mer i förväg, men fick ytterligare kött på benen i det här knappt timslånga dokudramat. Tidigare episoder har inriktat sig på bland andra Jeanne d’Arc och egyptiska drottningen Kleopatra och har i de flesta fall hunnit försvinna från utbudet på SVT Play. Möjligen kan de dyka upp i något annat forum senare, som UR, men det har jag inte sett något av än. Viss grad av konstnärlig kantighet kan skönjas i de här skildringarna, gjorda av tysk TV, men de håller ändå generellt en för genren god kvalitet och givetvis en dos allmänbildning. Och Sophie är en intressant figur, en sorts martyr för det inhemska motståndet mot Adolf Hitler och det styrande nazistpartiet under andra världskriget. Hur det kom sig, vad som motiverade henne och brodern Hans att engagera sig i den alltför lilla och kortlivade flygbladsspridande gruppen Vita rosen, får vi i alla fall en förhoppningsvis trovärdig inblick i här. Tio dagar kvar, till den 16 augusti, finns just det här avsnittet kvar på nätet.

Just det, den redan nämnda långfilmen “Sophie Scholl – den sanna historien”, kan alltså vara värd att följa upp med. Där koncentrerar sig regissören Marc Rothemund på den unga studentskans sista dagar i livet och kanske framförallt hennes imponerande argumentationer under förhören hos Gestapo, samt några rejäla rättegångsscener – sådant där som brukar vara en paradgren i Hollywood, men sällan så starkt som här, åtminstone om jag ska tro min egen recension på russin, skriven för drygt sju år sedan. Den filmen kan vara svår att hitta, men verkar i alla fall för tillfället finnas tillgänglig från näthandelsfirman Discshop. Ursäkta textreklamen – men ibland krävs konkret konsumentupplysning för den goda sakens skull.

Mer om Sophie kan hittas på exempelvis Allt om historia och Sveriges Radio.

Standard