Åtråvärda återblickar, Dokument runtifrån, Härlig historik

Bildningsbyrån berättar om bångstyriga tänkare genom tiderna

Först kommer ingenting på ett tag. Sedan  ingenting igen. Och sedan… En hel bunt nya avsnitt i ett svep. “Bildningsbyrån” från Utbildningsradion (UR) har tidigare gjort intressanta, komprimerade granskningar av begrepp som “politiskt korrekt” och mycket annat. Nyligen släpptes en serie halvtimmesprogram (i radioformat) under samlingsrubriken “Tänka mot strömmen”. Några har jag hunnit beta av, om abolitionisten Harriet Tubman, filosofen Friedrich Nietzsche, muslimska feministen Fatima Mernissi, författaren Leo Tolstoj – exempelvis. I övrigt möter vi bland andra George Orwell, Mahatma Gandhi och Hannah Arendt. Programmen ger såväl korta livsberättelser som analyser av de här personernas inverkan på sin samtid och inte minst på eftervärlden. De ska finnas tillgängliga från UR fram till nästa vårvinter, ungefär, och kan hittas på en del andra ställen ‘där poddar finns’, som det brukar heta.

Standard
Dokument runtifrån, Härlig historik

När började människor strida?

Jag tror det var i “Vetenskapsradion Historia” i P1 jag först hörde om den. “Att döda en människa”, en undersökande odyssé i litterär form med undertiteln “På spaning efter det första kriget”. Journalisten Martin Widman och arkeologen Björn Hagberg har hyfsade ambitioner när de ger sig iväg på en världsturné och intervjuar inte minst ledande krigs- och fredsforskare, evolutionsbiologer, psykologer och annat löst folk för att ta reda på ungefär hur, när och varför människor tog till vapen mot varandra under organiserade kollektiva former för första gången i historien. Kommer de fram till ett svar? Ja, något slags teori om inte annat.

Men frågan är när hänger också ihop med människans utveckling överhuvudtaget, och samhällenas framväxt – civilisationer, ni vet – och om vårt grundläggande psykiska tillstånd. Kom krigen först på grund av vår våldsamma natur, eller eller organiserad krigföring ett fenomen som kräver just organisation i större grupper och hänger på individens benägenhet att underordna sig och ibland offra sig för något större än sig själv? Det visar sig finnas en nästan aggressiv oenighet i forskarfältet ifråga om allt detta. Vilket gör boken till en spännande historia, där perspektiven skiftar och argumenten skiljer sig drastiskt åt nästan varje gång man vänder blad, eller kommer in på ett nytt kapitel.

Något fullständigt facit är alltså svårt att uppamma, men författarna tror sig ändå kunna slå fast att det första kända kriget – spoiler alert – utspelade sig någon gång för mellan 12 000 och 14 000 år sedan. Platsen kallas Jebel Sahaba, ligger någonstans vid gränsen mellan Egypten och Sudan längs Nilen. Numera ligger det helt under vatten efter ett dammbygge på 1970-talet, men hade undersökts arkeologiskt innan dess. Om jag förstod rätt. Tyvärr har jag inte hunnit läsa igenom hela boken så detaljerat som jag hade tänkt, utan skummat vissa partier. Det mesta intressanta med boken är dock inte just detta försök till slutgiltigt svar om det första kända kriget, utan alla resonemang som förs av intervjuade vetenskapare om i grunden vad människan egentligen är. Där lär det bli ännu svårare att komma fram till ett facit en gång för alla.

Boktips: Att döda en människa – på spaning efter det första kriget / Björn Hagberg, Martin Widman, Norstedts förlag 2016

Bonus: Boken och dess ämne har även diskuterats i ett annat P1-program nyligen; “Filosofiska rummet”, vilket jag upptäckte vid en liten sökning. Kan vara något…

Standard
Dokument runtifrån, Sedelärande statistik

Världens största religioner – just nu!

Vilka är egentligen världens största religioner just nu? Frågan blev extra aktuell för egen del, efter att ha arbetat med just världsreligionerna som tema med en folkhögskoleklass under början av den här vårterminen och ett antal veckor framåt. Den kanske mest aktuella och rättvisande statistiken skulle kunna vara från Pew Research Center, en ansedd undersökningsbyrå (eller vilket epitet som egentligen bäst sammanfattar vad de sysslar med). När det gäller religion finns det ju flera sätt att mäta; vissa mer strikt mätbara än andra. De mer objektiva och de extremt subjektiva, medlemsbaserade, kulturgeografiska, folkbokföringsmässiga, andlighetsbedömningsgrundade… ja, ni vet hur det kan vara. Men, låtom oss luta oss mot Pew för ett ögonblick.

Sammantaget är det fortfarande kristendomen som har flest efterföljare världen över. Visserligen krymper dess inflytande i den ’gamla världen’, även känd som Europa. Men totalt sett beräknar byrån att en dryg tredjedel av jordens befolkning (som uppgår till cirka sju miljarder) kan sorteras in under kristendomens tak, i reda siffror något över två miljarder människor. Näst störst är, inte oväntat, islam med närmare två miljarder bekännare även de, proportionellt 24 procent. Muslimerna har också den högsta födelsetakten av alla religioner. Är de på väg i kapp, med reservation för att alla inte behåller samma trosupfattningar hela livet? Det är en av frågorna som väcks i rapporten, som kan läsas i sin helhet hos Pew Research Center.

Trea då? Kanske lite mer oväntat, eller helt i linje med vad många misstänker beroende på perspektiv: ”the unaffiliated”; de som föredrar att inte bekänna sig till någon religiös tradition eller övertygelse överhuvudtaget. 16 procent hamnar i den kategorin. Hinduismen kommer strax efter med 15 procent, följt av buddhister (knappt sju procent), diverse traditionella trosuppfattningar världen runt och judendomen. Inför framtiden synar forskarna medelåldern hos de olika religionerna och vad det kan säga om tillväxt respektive stagnation. Muslimer och hinduister har den lägsta medelåldern, enligt rapporten.

Källa: ”Which are the world’s biggest religions?” av Conrad Hackett och David McClendon / World Economic Forum i samarbete med Pew Research Center, 6 april 2017

Bild ovan: Bröllopsfest i Taiz, Jemen, mars 2010. Foto: J. Lindahl.

Standard
Dokument runtifrån, Sedelärande statistik

Hjärnan mer jämställd än vi tror?

Synd. Nu kan vi inte skylla på det heller. Det handlar om sådant som skulle skilja kvinnors och mäns hjärnor från varandra och kunde vara en ursäkt att exempelvis inte klara av att göra två saker samtidigt. Om man är man. Tydligen en myt (beroende på hur man definierar det ordet exakt, men här i form av en föregiven sanning som inte är så sann som man förletts att tro. Typ). I en artikel jag råkade snubbla över, publicerad för ett tag sedan av World Economic Forum tacklas en del vanliga uppfattningar om just hjärnan i korta drag. När det gäller att göra flera saker samtidigt, så är det något som ingen av oss är särskilt bra på. Tester visar att kvinnor möjligen blir något mindre påverkade av det, men forskarna rekommenderar att göra en sak i taget i tur och ordning. Om vi nu har möjlighet att välja…

Skulle kvinnor vara bättre på lagarbete men mindre tävlingsinriktade än män? Om så är fallet beror det snarare på miljö än biologiska faktorer, enligt en undersökning genomförd i Sverige häromåret. Och det där med att emotionell intelligens och så kallad intuition skulle vara något mer kvinnligt än manligt, är inte heller så självklart. Jo, konstateras i artikeln, skillnader i de fysiska konstruktionerna och hur kablarna är dragna i hjärnan (min mycket förenklade översättning) existerar mellan könen. Men mycket av det som ibland antas vara biologiskt, medfött eller av naturen instiftat handlar mer om inlärt beteende. Om jag förstod rätt. För mer detaljer, läs:

”3 sexist myths about the brain, debunked” av Murali Doraiswamy och Tara Swart / World Economic Forum, 3 oktober 2016. 

 

 

Standard
Dokument runtifrån, Pedagogisk puff, Rafflande retorik

Empati sågas av psykolog

Empati. Visst är det väl en välsignelse och något som gör mänskligheten något bättre? Eller? Delvis beror det på hur ordet definieras. Och det är en av de saker som psykologiprofessorn Paul Bloom reder ut i en intervju för australiska radioprogrammet “Late Night Live”. Programmet i sig finns nedladdningsbart som podcast från bland annat iTunes och själv är jag en regelbunden lyssnare sedan några år. Exakt hur det började kommer jag knappt ihåg, men jag har i alla fall rankat det som en av världens bästa podcaster på min årliga lista över sådana, senast uppdaterad i december förra året. Där kan man överhuvudtaget lära sig ganska mycket. Om empati, sympati, medkänsla och hur man skiljer dem åt, samt vad de olika egenskaperna egentligen gör för nytta – och eventuell skada – kan man alltså få veta mer i intervjun med Paul Bloom. Vars slutsatser säkerligen ifrågasätts av många, men ändå är värda en bläng. Eller avlyssning. Känslor, rationella överväganden, förmågan att känna vad andra känner och identifiera sig med dem – vad betyder sådant egentligen i det stora hela?

Relaterad länk: “Is empathy always a good thing?” / Late Night Live 3 april 2017 (även tidigare publicerad i mitten av mars detta år). 

Standard
Dokument runtifrån, Sedelärande statistik

Allmänbildning Anno 2016: Svenska skolelever spottar upp sig

logo-sc-allmanbildning2016-copyNi vet hur det har låtit länge nu. Svenska skolelever blir bara sämre och sämre, enligt internationella jämförelser. Inte minst den där till närmast mytologisk status upphöjda Pisa-undersökningen. I höstas verkar det dock ha vänt en smula igen, vilket rapporterades i flera medier (som i många fall väntat med andan i halsen för att veta om förfallet skulle fortsätta eller någon vändpunkt skulle kunna registreras). Här är lite mer kött på benen från Skolverket, tidningen 8 Sidor (som jag använder ibland när jag undervisar immigranter) och Metro. Ämnen som ingår i testet är framförallt naturvetenskap, matematik och läsförståelse. Åtminstone brukar det vara de områdena som framhävs i rapporteringen. De länder som lyckats bäst på senare år brukar vara Singapore och Japan. Vårt östra grannland är (som alltid i skolsammanhang) bättre än vi. Och ni vet väl vilket vårt närmaste östra grannland är? Det ingår i allmänbildningen…

Standard
Dokument runtifrån, Experimentell ecklesiastik

Allmänbildning Anno 2016: Väldigt visuell version av en lång gräns

logo-sc-allmanbildning2016-copyTja, ska det bli en mur här alltså? En kandidat i ett politiskt val någonstans nyligen föreslog under kampanjen bygget av en sådan. En lång en. The Intercept använde bilder och diverse data för att visuellt illustrera hur den där aktuella sträckan egentligen ser ut. Resultatet är en smula slående, om man säger så. Vi talar om en gräns på nästan 2000 miles, enligt amerikansk terminologi. Alltså drygt 3000 kilometer eller 300 mil om jag överslagsräknar rätt i hastigheten. Verkar det vara en bra idé att smälla upp en mur där? Tja, lyckligtvis behöver vi inte fundera mer på det, eftersom ingen skulle kunna bli vald till ett högre ämbete efter att ha lanserat en sådan världsfrånvänd vision. Ursäkta, jag blir avbruten här… Jaså, ja. Jag lyssnar. Vad? OK. Vi återkommer i ärendet. Min fru kommer för övrigt från en stad belägen vid just den här gränsen, så det kan bli spännande nästa gång vi ska dit på besök. ”Best of luck with the wall”, som de hälsar i anslutning till den grafiska utflykten som ni själva alltså kan studera via länken nedan.

Källa: ”Visualizing the U.S.-Mexico Border” / Josh Begley, The Intercept 26 oktober 2016

Standard