Cineastiska seanser, Didaktisk dramatik, Rafflande retorik

Sexualundervisning enligt “Last Week Tonight”

Delikata frågor, det där. Jag kan inte minnas att den sexualundervisning vi hade på min tid i skolan var extremt framstående, men det brukar sägas att Sverige är ett av de länder i världen som är relativt bra på ämnet. Beroende på vem man frågar. Reaktioner på att vi är alldeles för liberala som land kommer ju med jämna mellanrum. Åter till den diskussionen någon annan gång. I USA är det tydligen utpräglat osäkert vilken typ av bildning i ämnet som tillkommer det uppväxande släktet. Det hänger helt enkelt på var du bor. I vilken delstat, vilken stad, vilket skoldistrikt… Om detta levererade den samhällsengagerade satirikern John Oliver en drapa häromveckan, med några väl valda exempel ur floran av de utbildningsfilmer och -föredrag som faktiskt förekommer. Som kronan på verket har han och redaktionen för programmet “Last Week Tonight” på HBO producerat en egen liten informationsfilm för att kompensera för orättvisorna i det amerikanska utbildningsväsendet. Till hjälp har han tagit några möjligen bekanta ansikten från TV-serier som “Breaking Bad”, “Orange Is the New Black” med flera. En av de viktigaste lärdomarna? Menstruation gör dig inte bättre på bowling. Tro det eller ej…

Segmentet, inklusive den avslutande informationsfilmen, finns åtminstone för närvarande tillgängligt även på YouTube:

Advertisements
Standard
Aktuell reflektion, Cineastiska seanser

NASA säger nej: Apokalypsen får vänta

Nej, det är tydligen inte dags än. Inte enligt amerikanska rymdnågontingförmyndarenheten NASCAR i alla fall. Ursäkta. Det ska naturligtvis vara NASA. Ville bara försäkra mig om att alla var vakna. Tydligen har jag missat alla pågående rykten i omlopp om att världen skulle utplånas redan i september detta år (och inte i november, då civilisationen alltid verkar vara på väg att dra sin sista suck, i alla fall i Norden med vår pålitligt deprimerande väderlek och allt omslutande mörker den tiden på året).

Nej, alltså. Säger NASA. Ingen asteroid är inplanerad att landa på jorden och slå ut allt levande under den kommande månaden. Vilket inte lär hindra fortsatta konspirationsteorier. Vem vågar lita på några myndigheter överhuvudtaget i dessa tider? Även om just NASA lyckats framkalla en ganska fin public image sedan USA:s månlandningar med början på 1960-talet och sedan, givetvis, inte minst “Armageddon” (som jag en gång i tiden recenserade på russin.nu) och som ungefär lika regelbundet som alla konspirationsteorier repriseras på någon TV-kanal nära dig. Men ska det smälla rejält med rymdskrot så får det med andra ord fortsätta göra det i sällskap med Bruce Willis och Billy Bob “It’s what we call a global killer, Sir” Thornton och inte i verkligheten. Än så länge… Det här kan inte minst vara viktig information för alla pedagoger som just planerar in viktiga prov redan i september och vars elever tror sig kunna klara sig undan läxläsning med hänvisning till alltings akut anländande annihilation. Så lätt kommer de inte undan.

Däremot kan det sluta illa den 16 mars 2880, då en himlakropp med beteckningen 1950 DA kan fara förbi obehagligt nära oss. Risken för en mänsklighetsutplånande kollision rapporteras vara ungefär en på 4000. Men så dags har vi väl redan flyttat vidare till andra solsystem och terraformerat diverse lediga planeter enligt scenariot i serien “Firefly“. Eller?

 

Källor: “NASA: Världen går inte under nästa månad” av Malin Hansson / Dagens Nyheter 21 augusti 2015, “Asteroid kan slå ut livet på jorden om 800 år” av Marit Sundberg / Dagens Nyheter 16 augusti 2014

Fler relaterade filmtips, för övrigt: “Melancholia” av Lars von Trier. Där är en hel planet på väg att krocka med Tellus och ingen verkar vara angelägen om att skicka ut Bruce Willis för att stoppa den. Kiefer Sutherland är visserligen med, men förefaller mindre handlingskraftig än i “24”. 

Standard
Experimentell ecklesiastik

Skönhetsideal som skiljer sig – ett experiment

Så var vi där igen. Ännu ett experiment på temat skönhetsideal som skiljer sig världen över. En bild av en kvinna behandlas i Photoshop i flera olika länder enligt varierande normer och… voilá! Något att använda i undervisningen i något sammanhang, kanske? You make the call… 

 

Källa: “This Woman Got Photoshopped in 18 Countries to Show Their Very Different Beauty Standards” av Ellie Krupnick / Mic.com 14 augusti 2015

Standard
Lingvistiska lathundar

“Jag kunde bry mig mindre” – några vanliga språkliga snedsteg på engelska

Språk är svårt. Inte minst grammatik. Särskilt när man försöker lära sig andra språk, men även när man förväntas behärska sitt eget. Nyligen tipsade den lättsamt lingvistiska sajten Grammarly om några vanliga misstag på engelska, framförallt riktat till engelskspråkiga, men det kan ju vara användbart för oss andra också. Bland exemplen: “Intensive purposes”. Just det, vilka intensiva syften rör det sig om? Ja, uttrycket lyder egentligen “for all intents and purposes” och andemeningen kan kanske enklast liknas vid det svenska talesättet “praktiskt taget” eller, säg, ‘i varje praktisk betydelse’. Eller “I could care less”, som ofta tycks användas som om man verkligen inte kan bry sig mindre om än fråga. Men det är ju inte det man säger… Alltså, “I couldn’t care less” är förmodligen vad som egentligen avses när den stympade varianten yttras.

Den till synes mer affärsorienterade sajten Inc. slog för något år sedan till med tio tips på misstag ‘som även smarta personer gör’. Jag råkade helt enkelt snubbla över artikeln, antagligen i samma veva som jag såg den föregående. Några exempel är skillnaden mellan bring och take som rivs av på några rader. Ja, vad är skillnaden? Det handlar till stor del om var du är och vart du är på väg. Eller det där med I, me och myself: inte så enkelt som man kan tro i alla sammanhang. Vidare: affect eller effectLoose eller lose? Borrow eller lend? Spana in artikeln på Inc. för förklaringar som antingen klargör sakernas tillstånd eller förvirrar dem ännu mer…

Källor: “5 of the Most Common Grammar Mistakes and How to Avoid Them” av Kimberly Joki / Grammarly (juli 2015), “10 Common Grammar Mistakes Even Smart People Make” av Christina Desmarais / Inc. (18 juni 2014)

 

Standard
Veckans visdom

Veckans visdom: Kunskap kan…

“Kunskap är aldrig…”. Just det. Vi vet alla hur den meningen brukar avslutas. Här är en ny variant. Eller, någon eller några har säkert insett det tidigare, men som min egen tradition bjuder i den här oregelbundet uppdaterade följetongen: det bryr jag mig inte om att kolla. Här är i alla fall veckans viktiga budskap för pedagoger, demagoger, zoologer och övriga:

 Kunskap KAN vara tung att bära. Men gör det hellre i ryggsäck än attachéväska. Ergonomer har aldrig fel.

Där. Äntligen. Ännu en världsomstörtande och vackert klingande visdom. Även om det tär på krafterna att leverera dem, till den grad att de långtifrån alltid kommer en gång i veckan. Och så lär det förmodligen fortsätta…

Standard
Cineastiska seanser, Didaktisk dramatik

Ord mot bilder i ojämn men inte helt opedagogisk film

Vilket säger mest – ord eller bilder? Ni känner till den gamla klyschan att “en bild säger mer än tusen ord”, vars generella giltighet jag alltid ställt mig, försiktigt uttryckt, en smula frågande till. Liknande tveksamhet hyser engelskläraren Jack (spelad av Clive Owen) som sporras att utmana den nya bildläraren Dina (Juliette Binoche) till kamp om ifall verbala eller visuella kommunikationsmedel smäller högst. Ett hjärnornas krig som kommer att inbegripa även deras elever. Filmen “Words and Pictures” i regi av veteranen Fred Schepisi (“Ett skrik i mörkret”, “Roxanne”, “Otäcka odjur” med mera) utspelas med andra ord i skolmiljö och innehåller en, inte minst för studenter och pedagoger, intressanta diskussionsfrågor. Att den sedan inte reder ut alla sina ambitioner på ett 100 procent tillfredsställande sätt är en sak. Det gäller de flesta filmer. En liten recension av mig finns på russin. Filmen finns tillgänglig på DVD.

Standard
Cineastiska seanser, Experimentell ecklesiastik

Om lärare vore atleter…

Stjärnstatus! Det har lärare landet runt – i en sketch, med amerikanska duon Key & Peele som håller hus på kanalen Comedy Central och specialiserat sig bland annat på imitationer av president Barack Obama. Nu sägs de tydligen vara inne på sin sista säsong, vilket sörjs av många beundrare. Med jämna mellanrum brukar jag se något avsnitt, i alla fall sedan de gjordes tillgängliga via den svenska grenen av Comedy Central. Där de inte alltid erbjuder samma utbud som den amerikanska moderkanalen, men mer om det någon annan gång… Flera av duons bästa sketcher finns tacksamt nog också på YouTube, som den här nyligen producerade parodin på amerikanska sportsändningar, där inte atleterna står i centrum, men väl – lärarna. Ett inslag som prisats av ganska många kommentatorer av populärkultur. Och möjligen även pedagoger. Kontexten är amerikansk, stilen likaså, ämnet ändå ganska universellt: vilken status har utbildarna i samhället egentligen? Hur skulle det se ut som de behandlades som idrottsstjärnor? Kanske något av peppa upp sig med på studiedagarna inför kommande terminstarter även här på svensk mark? Döm själva, om ni orkar ägna några minuter åt sketchen “TeachingCenter” med Key & Peele. Det gör ni. Orkar.

Standard