Cineastiska seanser, Experimentell ecklesiastik

Meningsfullt material i väntan på…?

Efter ett tips från en kollega testade jag. En av kortfilmerna från sidan Meningsfull väntan, för en mindre grupp deltagare på en kortkurs vi kör nu i slutet av vårterminen på vår folkhögskolefilial. Kursen i sig vänder sig till dem som funderar på att läsa exempelvis Allmän kurs. I praktiken består den just nu främst av personer som inte födda i Sverige och läst en del svenska men jobbar på att utveckla såväl språk- som samhällskunskaperna. Tidigare under året har jag tillbringat mycket av arbetstiden med en så kallad Etableringskurs för nyanlända, ett koncept som funnits några år och genomförs på många folkhögskolor runtom i landet. Den typen av material som finns Meningsfull väntan lämpar sig troligen även där och jag skulle nog ha använt något härifrån om jag haft koll på att det existerade. Överhuvudtaget har det på senare år dykt upp en hel sidor/sajter med information och undervisningsmaterial för immigranter och oss som arbetar med utbildning för nysvenskar. Digitala spåret, Hej svenska, Information om Sverige, Om svenska skolan, de nedladdningsbara Om Sverige-böckerna från Länsstyrelserna – där är några exempel på resurser med olika funktioner.

Just det, den kortfilm jag visade nu handlar om religion eftersom det var ämnet för dagen ifråga. Men det finns fler filmer om cirka fem minuter vardera, på svenska med möjlighet till textning på flera av de hemspråk som är vanligast i sammanhanget (arabiska, persiska, somaliska etc). Svenska högtider, Familj och Naturen är några av rubrikerna. Bakom satsningen står bland andra studieförbunden Bilda och Sensus. Sade jag något om tillhörande lärarhandledningar och arbetsblad för deltagare? Inte? OK, då gör jag det nu. Och ja, jag tror att filmen fungerade bra i sammanhanget.

Advertisements
Standard
Åtråvärda återblickar, Dokument runtifrån, Experimentell ecklesiastik, Massmedial manipulation, Rafflande retorik

Nitälskande nyhetsförmedling och nyanserad nostalgi – Årets utrikiska podcaster 2017

De bästa svenska i sitt slag är redan avklarade. Men 2017 var året då jag (till stor del med hjälp av tips från allehanda skriftliga publikationer, websidor och ja, andra podcaster) upptäckte en rad podcaster som tidigare passerat min radar obemärkta. Alternativt var helt nystartade. Det här är uppenbarligen en expanderande bransch. Eller en ren djungel. Men en ganska inbjudande djungel. 

Inom parentes syns placeringarna från förra årets lista, då jag blandade svenskt och utländskt innehåll. Har de inte varit med förut av olika ovanstående anledningar, markeras de följdriktigt som nyhet här. För det är ju den här sammanstrålningen som verkligen räknas här i världen, eller hur?

 

THE VERY BEST:

1. S-Town (ny).Det börjar med ett telefonsamtal från den amerikanska södern till This American Life-producenten Brian Reed, om ett begånget brott som inte beivrats. Fortsättningen blir något helt annat. Chockerande, melankoliserande, gripande, insiktsfullt om den mänskliga naturen…

2. You Must Remember This (ny). Hollywood i sin glans dagar, var kanske inte alltid så glansigt. Och de som gjorde sig ett namn där hade inte nödvändigtvis ett heltigenom lyckligt liv. Karina Longworth vågar verkligen gräva ner sig i längre narrativ där hon antingen följer ett tema som svartlistningen på 1950-talet, eller med nitiskt närfokus på några personligheter. Som i årets två miniserier, den första om Jane Fonda och Jean Seberg och deras parallella karriärer; följt av ett liknande koncept om Boris Karloff och Bela Lugosi.

3. Intercepted (ny)Jeremy Scahill med medarbetare från nättidningen The Intercept grottar ner sig i nyheter och analyser som ofta skiljer sig från vinklingar och dominerande intressen hos sina amerikanska kolleger på de större mediejättarna där. Exempelvis har de ägnat betydligt mer uppmärksamhet åt den pågående förödande konflikten i Jemen och andra länders brist på konstruktivt ingripande i den. Liksom vad en visst aktuellt amerikanskt presidentskap innebär för samtiden och framtiden – faktiskt även där via en del inte alltför överexponerade vinklar.

4. Late Night Live (2). Trotjänaren Phillip Adams från där nere på andra sidan globen ger sig inte, pensionär eller inte. En av världens bästa intervjuare, kort sagt. Några spännande inslag från 2017: Är egenskapen empati alltid så himla bra i praktiken? Vad berättade Saddam Hussein för CIA när han tillfångatogs efter amerikanska invasionen? Blev Indien moderniserat eller motsatsen av den brittiska kolonialmakten? Vad fällde egentligen det romerska imperiet? The List Goes On…

5. Pop Culture Happy Hour (ny). Ett glatt gäng från amerikanska NPR river av sina synpunkter på det senaste inom populärkultur med slående entusiasm och i ett högt tempo som gör att de hinner med mer på tjugo minuter eller en halvtimme än vad många andra gör med dubbelt så mycket tid till sitt förfogande. Perspektivet är amerikanskt och det är långtifrån alltid jag håller med om slutsatser eller ens konstnärliga utgångspunkter, men formatet är snyggt paketerat, redigerat och underhållande i största allmänhet.

6. The Documentary – BBC (4). Det finns inte många gömda skrymslen av planeten de inte rapporterat något ifrån. De bara tuggar på. Jag hinner inte lyssna av alla utflykter, men de jag hinner med gör mig sällan besviken. Ur utbudet: cirkuskonstens utdöende, Europas illiberala demokratier, kvinnliga filmregissörer i Nigerias Nollywood, judiska drottningar av Bollywood, återkommande analyser av USA under Trump. Med mycket mera.

7. Revisionist History (ny)Malcolm Gladwell vänder på alla stenar han kan hitta. Eller i varje fall några som andra kanske inte kommit på att vända på, och ger oss diverse nya vinklar på historiska händelser och individer som stått i centrum. Som Winston Churchill – vilka mörka sidor hade han? Och avsnittet om golfbanors destruktiva inverkan på sina omedelbara omgivningar och andras livsutrymme var bara en akut klassiker i sin genre.

8. The Bugle (tillbaka). För ett par år sedan tog jag en paus från galenskaperna med Andy Zaltzman och hans bekanta. Men i år verkade de behövas, deras ’take’ på aktualiteter med absurda sanningar som kanske klarast kan uttryckas just så…absurt. Invändningar; ljudnivåer kan gå lite upp och ner i vissa avsnitt, inte minst de som är liveinspelade, medan Andy själv har en tendens att låta svadan välla ut i sådan rasande takt att ibland går poängerna förlorade i processen. Annars? Obligatoriskt levande satir för vår tid. Amen!

9. Song Exploder (ny). Ni har hört sången. Eller inte. Nu är frågan: hur kom den till egentligen? Artister berättar själva om processen i koncentrerade sjok om cirka 15-20 minuter, under överinseende av programledaren med namnet jag tränat på att stava rätt… OK, here we go: Hrishikesh Hirway. Stämmer det? En filur som för övrigt även driver en podcast om sin favoritserie ”Vita huset”, kallad ”West Wing Weekly”.

10. Alt. Latino (ny). Magasin om en uppsjö eklektisk modern musik med latinamerikansk anknytning, i ännu en podd från nordamerikanska NPR som blivit en alltmer flitig följeslagare för mig under hösten.

11. The Film Programme – BBC (6). Inte så mycket att tillägga. Men en av den här listans verkliga veteraner fortsätter sitt värv med oförtruten envetenhet och entusiasm.

12. Rough Translation (ny). Det handlar inte alltid om vad man berättar, utan lika mycket om hur. Konsten att ställa rätt frågor i krigsdrabbade byar i Kongo; Hur definieras etnicitet i Brasilien och varför är det viktigt? Minnen från ett somaliskt fängelse… Ännu en liten pärla till podcast från amerikanska NPR.

13. 50 Things That Made the Modern Economy (ny). Från plogen till plast, papperspengar och petroleum, taggtråd, luftkonditionering och antibiotika… Här svänger det! I en BBC– serie med korta koncisa inslag som sammanfattar respektive produkters eller fenomens inflytande på det samhälle vi har i dag.

14. Embedded (ny). NPR! Igen! Gav sig bland annat på att utforska en viss Donald Trumps förflutna utifrån tidigare konfrontationer med kaliforniska golfbanemotståndare, nuvarande eller avpolletterade medarbetares bakgrunder (Kushner och Bannon), TV-såpakarriären och så vidare. Överhuvudtaget ett program som kan stiga i graderna framöver. To be continued…

15.The Relevant Podcast (8). De har en del att säga. Och flera spännande gäster att intervjua. Låt vara att sändningarna plägar dra ut mer på tiden än de borde, vilket får dem att sjunka några steg i tabellen. Min tabell, alltså. För nytillkomna läsare: podden produceras av redaktionen för Relevant Magazine, en tidskrift av och till stor del för kristna världs- och kulturmedvetna amerikaner i ett ungefärligt åldersspann mellan 20 och 38, enligt deras egen definition om jag minns rätt. Det är kanske där skon klämmer. Som Generation X-are är jag helt enkelt inte lika ’woke’ som millennialisterna (ibland kallade Generation Y). Men programmet fyller en viktig funktion i det popkulturella/existentialfilosofiska flödet, absolut!

Bästa bubblare och hetaste hedersomnämnanden, inklusive både gamla bekanta och fascinerande fenomen jag precis börjat upptäcka under 2017 års sista skälvande brusningar:  This American Life (bubblare), In Our Time med Melvyn Bragg (ny), Under the Skin with Russell Brand (ny), Freakonomics Radio (15), Haciendo el sueco (13), Homecoming (ny), How Did This Get Made? (ny), Intelligence Squared (ny), Latino USA (ny), Radio Ambulante (ny), Living with the Gods (ny), The Soul of the Nation with Jim Wallis (ny).

 

Hvad månde blifva under det nyligen påbörjade anno 2018? Den som lever och lyssnar får se – och inte minst höra… Au revoir for now, muchachos y muchachas!

 

Not: Även publicerad på fairslavetrade.se

Standard
Aktuell reflektion, Celebra citat, Rafflande retorik, Sedelärande statistik

Trumpska favorituttryck

Statistiken ljuger aldrig – eller? Nu har någon räknat ut vilka ord som den amerikanske presidenten Donald the Trump brukar mest på twitter. I tur och ordning är de: great, America/American, news, jobs och today. Åtminstone enligt uppgifter som Sveriges Radios USApodden refererade till i ett av sina senaste avsnitt, publicerat 30 april. Undersökningen kan ha hämtats från New York Times, men det var inte helt klarlagt. Säger nu de här ordvalen något om mannen som styrt världens mäktigaste nation i något över 100 dagar?

För övrigt är just USApodden (före detta USA-valpodden) en av de podcaster jag rankat högst det senaste året. I samma avsnitt som de här magiska trumpska uttrycken luftades, konstaterades även att presidenten tydligen har starkt stöd hos amish-befolkningen i Pennsylvania, den delstat där han nyligen höll ett kampanjmöte i stället för att vara på middag med landets mest uppburna korrespondenter och bli häcklad av någon komiker. Den middagen blev, som ni kanske vet, ändå av och för den traditionella roasten av såväl makthavare som massmedier svarade Hasan Minhaj från The Daily Show på Comedy Central. Se gärna det anförandet, om ni inte gjort det förut. Och just det, apropå amish, så gled USA-poddens panel in på en nu drygt 30 år gammal thriller som utspelas i den miljön, med en viss Harrison Ford i huvudrollen. Låter det bekant? Det gjorde det inte för alla i programmets reporterskara. Gissa gärna. Eller kolla facit i form av den recension jag själv skrivit om den berörda filmen en gång i tiden.

Och för att avsluta med ett redan klassiskt uttalande från en ordkonstnär utöver det vanliga: ‘I have all the best words’. Känns det igen?

 

Standard
Cineastiska seanser, Pedagogisk puff

Allmän kurs på folkhögskola – förklarad på två minuter

Just det. En liten reklamfilm om en av de kurser vi bedriver på den folkhögskolefilial där jag själv arbetat de senaste tre åren. Allmän kurs – det vill säga en utbildningsvariant framförallt inriktad på att ge chansen att komplettera kunskaper som saknas från gymnasiet och göra det med en delvis annorlunda pedagogik. Här presenteras upplägget på några minuter, med hjälp av intervjuer, i en kortfilm producerad av den radiolinje som huserar på vår moderskola (eller vad det egentligen borde kallas i sammanhanget). Själv fastnar jag inte på film och medverkar inte i klippet. It’s probably for the best…  Enjoy!

Standard
Cineastiska seanser, Dokument runtifrån

Länkar till Leos nya heta miljöfilm

Nej, jag har inte hunnit se mer än de inledande minuterna, än så länge. Men det är tydligen meningen att så många som möjligt ska ha möjlighet att se hela. Den nya miljöinriktade dokumentären “Before the Flood” av Leonardo DiCaprio och Fisher Stevens. Klimatuppvärmningen verkar, inte helt oväntat, vara en huvudingrediens i filmen. Som sagt, jag ska ta mig tiden att se hela. Snart… Kanske något att använda i undervisningssammanhang? Tillsvidare kan jag hänvisa till en recension av brorsan på vår filmkritiksajt russin. Och mer basfakta från Internet Movie Database. En samling länkar till var filmen kan ses på nätet finns hos National Geographic.

Standard
Cineastiska seanser, Didaktisk dramatik

Filmpedagogerna – för mer medveten mediekonsumtion

Av någon outgrundlig anledning har jag inte hittat till den här sidan förut. Eller så har jag gjort det men inte riktigt registrerat det i hjärnbarken och försummat att återvända. Men här borde ju finnas material till en del av det vi sysslar med ibland även i folkhögskolevärlden. Jag talar om Filmpedagogerna Folkets Bio, som har den uttalade målsättningen att hjälpa barn och ungdomar bli medvetna mediekonsumenter. Att jag kollade upp sidan nu har att göra med en inbjudan som dök upp i mailboxen till en seminariedag i höst på en annan folkhögskola i Västra Götaland. “Källkritik, analysförmåga och kreativitet” är några av ledorden på sidan. Som en konsumentupplysning. Och med anledning av det nu aktuella mästerskapet i fotboll i Frankrike mellan europeiska stater, tipsas bland annat om länkar med fotbollskoppling. Bara en sådan sak. Liksom en betraktelse över vårt behov av myter. Bara en annan sak…

Standard
Aktuell reflektion, Cineastiska seanser

NASA säger nej: Apokalypsen får vänta

Nej, det är tydligen inte dags än. Inte enligt amerikanska rymdnågontingförmyndarenheten NASCAR i alla fall. Ursäkta. Det ska naturligtvis vara NASA. Ville bara försäkra mig om att alla var vakna. Tydligen har jag missat alla pågående rykten i omlopp om att världen skulle utplånas redan i september detta år (och inte i november, då civilisationen alltid verkar vara på väg att dra sin sista suck, i alla fall i Norden med vår pålitligt deprimerande väderlek och allt omslutande mörker den tiden på året).

Nej, alltså. Säger NASA. Ingen asteroid är inplanerad att landa på jorden och slå ut allt levande under den kommande månaden. Vilket inte lär hindra fortsatta konspirationsteorier. Vem vågar lita på några myndigheter överhuvudtaget i dessa tider? Även om just NASA lyckats framkalla en ganska fin public image sedan USA:s månlandningar med början på 1960-talet och sedan, givetvis, inte minst “Armageddon” (som jag en gång i tiden recenserade på russin.nu) och som ungefär lika regelbundet som alla konspirationsteorier repriseras på någon TV-kanal nära dig. Men ska det smälla rejält med rymdskrot så får det med andra ord fortsätta göra det i sällskap med Bruce Willis och Billy Bob “It’s what we call a global killer, Sir” Thornton och inte i verkligheten. Än så länge… Det här kan inte minst vara viktig information för alla pedagoger som just planerar in viktiga prov redan i september och vars elever tror sig kunna klara sig undan läxläsning med hänvisning till alltings akut anländande annihilation. Så lätt kommer de inte undan.

Däremot kan det sluta illa den 16 mars 2880, då en himlakropp med beteckningen 1950 DA kan fara förbi obehagligt nära oss. Risken för en mänsklighetsutplånande kollision rapporteras vara ungefär en på 4000. Men så dags har vi väl redan flyttat vidare till andra solsystem och terraformerat diverse lediga planeter enligt scenariot i serien “Firefly“. Eller?

 

Källor: “NASA: Världen går inte under nästa månad” av Malin Hansson / Dagens Nyheter 21 augusti 2015, “Asteroid kan slå ut livet på jorden om 800 år” av Marit Sundberg / Dagens Nyheter 16 augusti 2014

Fler relaterade filmtips, för övrigt: “Melancholia” av Lars von Trier. Där är en hel planet på väg att krocka med Tellus och ingen verkar vara angelägen om att skicka ut Bruce Willis för att stoppa den. Kiefer Sutherland är visserligen med, men förefaller mindre handlingskraftig än i “24”. 

Standard