Åtråvärda återblickar, Dokument runtifrån, Härlig historik

En kapning för konsthistorien: Judit gäckar Holofernes

”Judith zeigt den Bethuliern das Haupt des Holofernes”, oljemålning av August von Heckel (1824–1883). [Public domain]

Jag tror mig aldrig ha hört en predikan på det här temat. Och då har jag hört ganska många i mitt liv. Berättelsen kommer från Bibeln men finns inte med i alla versioner av densamma eftersom den räknas till den så kallade apokryfiska böckerna. Har man haft tillgång till äldre illustrerade biblar i gammal god 1800-talsstil, som jag stött på några genom åren i släktens gömmor eller hyllor brukar åtminstone en bild finnas med. Och det finns, börjar man inse vid efterforskningar, en uppsjö målare, gravörer och skulptörer genom tiderna som känt sig kallade att ta sig an just det här lilla delikata dramat om en intelligent änka som överlistar en mäktig härförare och räddar sin hemstad.

”Judith beheading Holofernes” (”Giuditta che decapita Oloferne”) av Artemisia Gentileschi, troligen tillkommen 1614-1620. [Public domain]

För några år sedan nämnde jag den här bibliska skrönan i samband med en TV-frågesport, där jag hade fått en fråga om just huvudpersonen i berättelsen. Akut inspirerad att skriva några rader om detta igen blev jag efter att ha hört ett av de senare avsnitten av podcasten ”In Our Time” från brittiska BBC. Där diskuterades bland annat hur bilden av Judit förändrats under olika epoker och hur hon porträtteras av olika konstnärer. Just det… Något om handlingen i berättelsen kanske? Judit är en judisk änka i en liten belägrad stad som ansätts av en assyrisk armé. Hon får den briljanta idéen att hälsa på fiendehärens läger och nästlar sig i överbefälhavarens tält. Uppenbarligen håller hon honom tillräckligt sysselsatt för att han ska släppa garden rejält, förmodligen dricka sig kraftigt berusad och vara helt försvarslös när hon helt sonika tar hans eget svärd och avlägsnar hans huvud. I skydd av natten, förmodligen, travar hon och hennes tjänarinna därefter iväg med sin trofé. Som senare visas upp inför den förskräckta assyriska armén vilken kollektivt finner för gott att lämna lokalen. (I den senaste officiella svenska bibelöversättningen som släpptes 1999 återfinns Judits bok i avdelningen ”Tillägg till Gamla testamentet” med start efter Tobit, sidorna 814-828). 

Är Bibelns beskrivning fullständigt sann eller inte? Historiker i regel brukar väl säga; nej, troligen inte. Mer av en sedelärande story och följaktligen också placerad bland de kategorier i Bibeln som har minst historiskt dokumenterad grund. Överhuvudtaget diskuteras Gamla testamentets böcker flitigt i frågor om just deras bokstavliga trovärdighet, men det är en större diskussion vi inte behöver ta just nu. Det intressanta här är ändå att en bok, betraktad som lite obskyr och en berättelse som knappast tillhör fundamenten i någon av de trostraditioner som utgår från de berörda skrifterna, ändå blivit så populär. Den presenterar bevisligen ett drama som kan mäta sig med de mest fantasieggande, offentligt kanoniserade kapitlen i Bibeln. Där finns fler jämförbara berättelser med kvinnor i ledande roller. Domarbokens Jael, en ensam kvinna i ett tält som med hjälp av hammare och spik tar död på en flyende fientlig befälhavare. Unga Salome i Nya testamentet som hänför kung Herodes med sin dans till den grad att han lovar henne vad som helst, varefter hon på sin intrigerande mammas inrådan begär Johannes Döparens huvud i present. Med flera anekdoter som tolkats olika beroende på tidsepok, miljö och kultur. 

”Judith with the Head of Holophernes”, oljemålning av Ambrosius Benson, daterad till mellan 1530 och 1533. [Public domain]

Just Judit kan man snöa in på bara genom att studera olika bilder där hon oftast framstår som ganska ung, men inte alltid purung. Hennes tjänarinna, vilket kommenterades i ”In Our Time”, är omväxlande också ung – eller väldigt gammal. Det finns varierande versioner av om tjänarinnan/slavinnan aktivt bidrar till bedriften initialt eller väntar utanför. Exakt hur Judit får Holofernes på fall är också föremål för personliga tolkningar. Hon porträtteras alternativt som prydligt påklädd, extremt elegant ekiperad, halv- eller helnaken men allt som oftast med ett svärd i ena handen och härförarens huvud i den andra. Även det beroende på var i storyn konstnären riktar fokus. Ett flertal illustrationer skildrar själva den brutala akten, gärningen som ibland ser ut att kräva påtaglig (och fullt begriplig) fysisk ansträngning. Ibland verkar huvudkapningen så nonchalant utförd att den, försiktigt uttryckt, inte riktigt kan kallas socialrealistiskt utformad. Andra konstnärer koncentrerar sig på ögonblicken precis efter. Eller promenaden därifrån, eller den triumfatoriska demonstrationen av trofén i offentligheten. Under 2000 år har konstnärer från ett flertal olika perioder, miljöer och sammanhang, kanske främst Europa,  med – inte att förglömma – väldigt varierade stilarter valt att föreviga detta dramaturgiskt attraktiva exempel på kvinnlig list, eller devisen ’högmod går före fall’, vilket i sig är en fascinerande resa. 

Jomenvisst! Klart att Michelangelo (1475-1564) ska dra sitt spänstiga strå till stacken. Från en fresk i Sixtinska kapellet i Rom. Attribution: Jörg Bittner Unna [CC BY 3.0 (https://creativecommons.org/licenses/by/3.0)%5D

Gå gärna in på Wikimedia Commons (som kan vara lite vansklig att orientera sig på med sina huvud- och underavdelningar, men dock) och studera urvalet av illustrationer om andan faller på. Eller kolla den här artikeln från Daily Art Magazine, Den arge konstvetaren eller Khan Academys kapitel i ämnet. Relaterat och relativt aktuellt podcastavsnitt på liknande tema handlar om hur kvinnor traditionellt framställts i kristen konst genom historien, från Quick to Listen. 

Advertisements
Standard
Aktuell reflektion, Dokument runtifrån, Härlig historik, Massmedial manipulation, Rafflande retorik

Kalifat, Kristna kuligheter och kulturhistorik – Årets bästa podcaster på engelska 2018

Orson Welles och Jeanette Nolan i 1948 års filmatisering av ”Macbeth”. Vad betyder William Shakespeares pjäser för oss i dag, flera sekler senare? Populärt ämne för bland annat podcastare! Orson Welles [Public domain], via Wikimedia Commons

Det börjar bli tufft att sålla. Värre än någonsin. Och att inte tappa tråden. Det är så många som pockar på uppmärksamheten att en del gamla favoriter helt enkelt får flytta på sig, åtminstone tillfälligt. Och ska man premiera underhållningsvärde före allmänbildning, tyngd och prestige? Så här blev det, till slut. Med den vanliga reservationen; markeringen ”ny” betyder bara att podcasten ifråga är ny på den här listan. De behöver inte vara helt nystartade i sig. Men ibland är de det också…

1. Intercepted (3). Världen är ur led, ledare än någonsin. Eller? Jeremy Scahill med medbrottslingar från nätblaskan The Intercept och inbjudna gäster analyserar och ger perspektiv man inte alltid får överallt. Ständigt på hugget, ifrågasättande och bulldogsaktigt tvivlande på det egna landets (USA:s) förmåga att tänka och handla rätt inom och utom sina gränser. Det kan bli mastigt i mängd, kräver en del och tjänar på att kompletteras med mer intag av amerikanska medier för att förstå deras inre organ och system, men fortsätter vara en av världens mest engagerande och ögonöppnande podcaster.

2. Good Christian Fun (ny). Jo, som kanske inte alla vet; det finns en värld där kristna sångare, filmmakare, ståuppkomiker och andra kulturutövare rör sig, främst i USA, en gång mer utvecklat även i Sverige genom begrepp som frikyrkopop, till exempel. En viss kännedom om den nischen kan vara av godo, men den gladlynta duon Kevin T. Porter och Caroline Ely siktar in sig på vem som helst som ids lyssna på deras utläggningar (med benägen hjälp från inbjudna gäster) om företeelser som Amy Grant, Lauren Daigle, ”Left Behind”-franchisen, Bob Dylans kristna period, mer mera… Följt av juryns utslag; ska detta skickas till himlen, helvetet eller någonstans däremellan (vad katolikerna kallar skärselden)? Gott humor, mycket självdistans men även de stora livsfrågorna insprängda mellan raderna.

3. In Our Time (ny). Oh dear, oh dear. Those brits… Melvyn Bragg, mest känd för dess inhemska publik genom en låååååång TV-karriär, men även författare, bitvis parlamentariker och  plockar in diverse akademiker för att reda ut historia, litterära klassiker, etc. Småmysigt och snabbildande kring exempelvis Shakespeares förhållande till historisk autenticitet, tyske rebellprästen Dietrich Bonhoeffer, mexikansk-amerikanska kriget på 1800-talet, Iliaden och så vidare. Brett spektrum, bildade besökare och allmänt bra. Att Bragg enligt Wikipedia ska vara Arsenal-supporter får väl förlåtas i förbifarten.

4. We Came to Win (ny). En amerikansk podcast – om fotbolls-VM! Mer exakt om ett antal intriger och fenomen som passerat revy i VM-historien. Inte alltid de man skulle ha gissat. Dåvarande Zaires missförstådda mästerskapsdebut 1974, Byron Moreno – en av historiens mest kontroversiella domare, David Beckhams röda kort 1998… Drivet, spänstigt, ofta överraskande och underhållande.

Häxprocesserna i kolonin Salem på amerikanska östkusten har fascinerat eftervärlden, men hur väl förstår vi vad som egentligen hände? By Tompkins Harrison Matteson (1813–1884) – Unknown, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=2752306

5. Unobscured (ny). Häxprocesserna i Salem, Massachusetts i slutet av 1600-talet, visst vet vi allt om dem redan? Kanske inte. Aaron Mahnke fyller i luckorna och tecknar ett porträtt av dåtidens amerikanska östkustkolonier och de sociologiska sammanhang som spelade in i det kollektiva sammanbrottet som fått många att undra, även om just häxprocesser var något som försiggick i stora delar av Europa under samma era.

6. Lend Me Your Ears (ny). Just det, den där Shakespeare – vad säger han egentligen i sina pjäser? Förutsatt att vi tror att han verkligen existerade och inte var en pseudonym eller front för någon annans agenda. Allehanda ihärdiga konspirationsteorier i all ära, de kanske inte spelar så stor roll. Här är det tolkningarna kring vad pjäserna säger om sin samtid och vad de kan säga oss 500 år senare som är det verkligt värdefulla.

7. Behind the Bastards (ny). Ni vet vilka de är. De värsta personerna (och företagen) i historien och samtiden, eller hur? Om inte annat, här kommer en synnerligen subjektiv odyssé genom bastard-historien, utifrån olika kriterier. Vissa kandidater kanske de flesta av oss kan vara eniga om medan andra val möjligen är mer kontroversiella. Det kan handla om Kung Leopolds kolonisation av Kongo, koncernbröderna Kochs framfart, Brasiliens nyvalde president Jair Bolsonaro eller Blackwater-grundaren Erik Prince. Bland andra. Kunde redigerats hårdare och snyggats till med lite mer påkostad inramning, men överåklagaren i sammanhanget, reportern Robert Evans går an med stor frenesi och flitigt bruk av ironi.

8. Caliphate (ny). Lättlyssnat, javisst! New York Times-reportern Rukmini Callimachi kuskar runt och letar upp gamla ISIS-rekryter för att skaffa sig en inblick i vad som drog dem dit, vad de gjorde där och varför, samt eftereffekterna. Dessutom möter hon drabbade av sektens framfart i en serie som både blir vanebildande och kräver återhämtningspauser mellan avsnitten.

9. Pop Culture Happy Hour (5). De är rätt roliga. Och vet att begränsa sig. Inte alltid så insiktsfulla om världen utanför USA, kanske. Men annars många välformulerade iakttagelser om kulturfenomen, popkultur främst som titeln antyder. Från amerikanska NPR, om jag inte nämnt det förut.

10. Daniel and Jorge Explain the Universe (ny). Egentligen vet vi väl redan allt? Annars kommer två figurer vid namn Daniel och Jorge och reder ut var världsalltet börjar och slutar, när det föddes och när det ska dö, var vattnet kom ifrån, hur troligt det är att du blir träffad av en asteroid och annat matnyttigt. Fullständigt facit. Eller, så långt jag lyssnat hittills, en hel del tankeväckande teorier och entusiastisk framställning av svindlande spörsmål.

11. Late Night Live (4). Jodå. Även om det poppar upp nya magasin överallt så ska detta naturligtvis med. Phillip Adams och hans aftonmagasin från Down Under har hängt på den här listan i flera år nu. Jag har på grund av ökande alternativ inte lyssnat av allting i samma takt som för några år sedan, men de känns alltjämt oumbärliga i bruset, trots att våra träffar blivit mer sporadiska.

12. You Must Remember This (2). Karina Longworth har varit flitig i år, inte minst med att reda ut skandaler i början av Hollywood-historien och vad som egentligen hände med och kring dåtidens stigande och fallande stjärnor som ”Fatty” Arbuckle, Mabel Normand och andra. Här har jag en del att beta av och placeringen kanske hade varit högre under andra omständigheter. Sade jag att konkurrensen hårdnat?

13. The Sectarian Review (ny). Alternativa tagningar på teologiska och kulturella frågor, intersektionellt kallar vi väl sådant numera? Med en Danny Anderson i spetsen avhandlades i år ämnen som Stephen Kings existentiella aspekter, Fritz Langs ”Metropolis”, latinamerikansk befrielseteologi, amerikanska kyrkors varierande attityd till president Trump ur olika vinklar… Och jag ligger absolut efter med avlyssningen. Kunde korta ner sig ibland som så många andra. Men de hittar ingångar som är egna och välkomna.

14. Ask Science Mike (ny). Forskare är han inte, vilket Mike McHargue medger öppet, men har ändå skaffat sig en following och etablerat en egen röst genom att gå igenom lyssnarfrågor och filosofera kring livet och allt det innebär.

15. The Film Programme (11). Yes oh yes, en av de riktiga långkörarna på listan. BBC:s halvtimmesshow med intervjuer och annat i anslutning till filmfronten. De rullar på utan att förändra så mycket i sitt koncept, men framförallt intervjuerna är bra.

16. Maltin on Movies (ny). Leonard Maltin (mannen med Maltin-guiden) och dotter Jessie intervjuar filmpersonligheter med stor förtjusning, möjligen lite överdrivet uppsluppen kompismentalitet men trevligt.

17. WTF with Marc Maron (ny). Komiker som intervjuar andra i showbusiness kan frestas bli för interna – och det blir han ibland, men när han väl värmt upp och kommit gästen in på livet brukar det bli spännande. John Cleese, Jay Leno och Rachel Bloom är några exempel från 2018. Vissa av intervjuerna tycks numera ha lagts bakom en betalvägg, bara som en konsumentupplysning.

18. The Empire Podcast (ny). De kan hålla på lite för länge, de också… Redaktionen för en av världens ledande filmtidskrifter passar på att släppa en del intervjuer och pladdra på om sitt favoritämne. De har kul själva och det hörs, även om redigering ibland kunde öka underhållningsvärdet ännu mer.

Hur ska allting sluta? En fråga som uppdragit människans bryderier i alla tider – så även nu. Apokalypsens fyra ryttare, enligt 1800-talsmålaren von Steinle. By Eduard Jakob von Steinle – web, Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=67170240

19. Latino USA (bubblare). Reportageprogram med inriktning på latinofrågor i USA och i resten av den amerikanska kontinenten har presenterat ett och annat riktigt bra, upplysande reportage med konkret kunskapsbyggande under året, om kartellfruar, krisen i Nicaragua, Alfonso Cuarón etc…

20. The End of the World with Josh Clark (ny). Ja, det finns risker att vi gör slut på oss själva. Och vad väntar på andra sidan floden? Eller universum? Hittills har jag inte hunnit (eller vågat) höra alla avsnitt, men här skärskådas både just otrevliga möjligheter, sannolikheter och en del hopp, trots allt. Slutet på allting kanske blir början på något annat, eller så har vi större potential att hitta utvägar än som hittills framkommit. Facit kanske kommer i slutet av följetongen?

 

Bubblare: The Bugle, BadChristian Podcast, The Big Picture, The Cracked Podcast, This Day in History Class, The Relevant Podcast, Deconstructed with Mehdi Hasan, Death in Ice Valley… Med flera. Men någonstans får man dra en gräns.

 

Speciellt hedersomnämnande:

The British History Podcast dök upp som rekommendation när jag testade applikationen Overcast (som jag sedan dess använder regelbundet vid sidan av iPhones inbyggda poddspelare) och jag började lyssna… Den har funnits i några år och går kronologiskt fram. Vilket gör att jag inte kommit fram till årets skörd utan snarare till tidig medeltid (notera att serien startade kring år noll), men någon gång ska jag komma ikapp…

Förra årets lista finns här. Vad blir det av nästa år? Som det ser ut nu kommer jag att fortsätta pendla till jobbet även under 2019 så tid finns att upptäcka nya lagom pretentiösa pratkvarnar eller fördjupa relationen med de redan funna…

 

Även publicerat i en aningen (bara aningen) annorlunda version på fairslavetrade.se

Standard
Dokument runtifrån, Härlig historik, Rafflande retorik

Värdefullt vetande för vår tid och alla tider?

In Our Time. Har jag nämnt den förut? Jaså inte. En av de mest allmänbildande podcaster jag stiftat bekantskap med det senaste året, i en flora av alltmer allmänbildande poddar som castas världen runt. Här är det Melvyn Bragg med gäster som under BBC-paraplyet reder ut fakta, fiktion och en del däremellan om olika fenomen, händelser och personligheter genom historien. Några plock ur högen: Persepolis, Mexikansk-Amerikanska kriget, Hamlet, Beethoven, Pikterna… Nyligen gick de i närkamp med ett namn och en person som för vissa väcker omedelbara reaktioner och hos andra kanske mest ett ‘Vad? Vem?’: Tyske teologen Dietrich Bonhoeffer som trotsade Adolf Hitler under andra världskriget och slutligen fick plikta med livet. Jag trodde mig veta en del om honom redan (och det kanske jag gjorde) men In Our Time hade som vanligt fler insikter i ärendet. Till exempel att det fanns 28 protestantiska samfund i Tyskland som de regerande nazister försökte kontrollera med varierad framgång. Eller mer detaljer om exakt hur Bonhoeffer egentligen var inblandad i attentatsförsöken mot Hitler. Jo, något som brukar ingå i programmen är en bifogad läs- och länklista med anknytning till det aktuella ämnet. Det vill säga, dels digitala länkar som är mer lättillgängliga men även litteratur i tryckt format för dem som har tid. Vilket jag önskar att jag hade mer av. Eller disciplin. Anyway, In Our Time var det. Härmed officiellt omtipsat härifrån!

Standard
Dokument runtifrån, Härlig historik, Lingvistiska lathundar

Kortfattad kunskapsförmedling i podcastform

Foto: J Lindahl

Ibland behövs det inte så mycket. Tid. För att hinna ta in något av vikt, lite lättillgänglig lärdom från andra som samlat ihop det viktigaste (förhoppningsvis) och serverar det i komprimerad form. Något som sedan i sin tur kan leda vidare till lusten att leta mer information om och fördjupa sig i det aktuella ämnet. Ibland kan det påminna om något du redan visste, men inte ägnat så många tankar under lång tid. Podcaster kommer i alla former och inte minst varierande längd. Många är alldeles för långa och ofokuserade. Andra kan alltså konsten att komprimera nästan in extremis, men därmed också ge utrymme för det egna intresset att söka vidare. Jag tror mig tidigare ha tipsat om exempelvis BBC:s regelbundna historiepodd Witness, som brukar klocka in på cirka tio minuter. Här är några till, som antingen är relativt nystartade eller funnits ett tag:

I fokus från den pedagogiska plattformen SO-rummet levererar kortkorta historielektioner om diverse teman, från några engagerade lärare. Ett typiskt avsnitt av The English We Speak från BBC förklarar ett engelskt idiom eller vanligt uttryck på tre minuter. Samma brittiska mediemastodont svarar även för The Big Idea, där någon form av, just det, idé, på cirka tio minuter. Som ‘hur hänger svält ihop med styrelseskick’ eller ‘blir vi ängsligare av ojämlikhet?’. How Stuff Works är ett litet podimperium i sig, med uppsjö återkommande publikationer, bland annat nykomlingarna This Day in History Class och Aaron Mahnke’s Cabinet of Curiosities. Finns där poddar finns, ni vet…

Standard
Dokument runtifrån, Experimentell ecklesiastik, Pedagogisk puff

Vad händer när vattnet tar slut?

Ökenliknande bergslandskap omkring staden Taiz i Jemen. Foto: J. Lindahl (2010)

Frågan om vatten och brist på det, har intresserat mig mer och mer på senare år. Kanske framförallt sedan jag arbetade ett år i Jemen (2010) där problemet var mycket påtagligt (och enligt all sannolikhetslära förvärrats under det pågående inbördeskriget). Jag skrev några rader om frågan när jag arbetade där. Men att grundvattentillgångar dräneras och befolkningen tvingas ransonera för att undvika en akut och total torrläggning kan inträffa snart sagt var som helst numera. Även i Sverige varnas för detta på sina håll under sommarmånaderna. Folkrika amerikanska delstater som Kalifornien har brottats med problemet. Och i år har Kapstaden i Sydafrika uppmärksammats på grund av sina konkreta åtgärder för att klara vattenförsörjningen. Man fruktar helt enkelt det värsta inom kort. Varför? Hur gick det till och vad gör myndigheterna där? Brittiska BBC har genom ett av sina utlopp för undersökande journalistik studerat frågan lite närmare. Programmet klockar in på lite över 20 minuter men kan vara användbart inte minst för den egna allmänbildningen och i pedagogiska syften. Själv har jag med oregelbundna mellanrum utgått från just världens vattentillgångar som tema i samhällsämnen på den folkhögskola där jag arbetat de senaste åren (se några exempel på uppgifter bifogade nedan). Ämnet i sig är närmast outtömligt. Om detta även gäller våra vattenreservoarer på en global skala på längre sikt är en bra fråga…

Överskott på vatten kan också innebära stresstest för samhällsapparaten. / “The Deluge” av Gustave Doré (1832-1883). Källa: Wikimedia Commons.

Källa (just det, källa): “Why Is Cape Town Running Out of Water” / The Inquiry, BBC World Service, 19 februari 2018

ENSKILD UPPGIFT TEMA VATTEN 1

Vattenkris-vad göra

Standard
Åtråvärda återblickar, Dokument runtifrån, Experimentell ecklesiastik, Massmedial manipulation, Rafflande retorik

Nitälskande nyhetsförmedling och nyanserad nostalgi – Årets utrikiska podcaster 2017

De bästa svenska i sitt slag är redan avklarade. Men 2017 var året då jag (till stor del med hjälp av tips från allehanda skriftliga publikationer, websidor och ja, andra podcaster) upptäckte en rad podcaster som tidigare passerat min radar obemärkta. Alternativt var helt nystartade. Det här är uppenbarligen en expanderande bransch. Eller en ren djungel. Men en ganska inbjudande djungel. 

Inom parentes syns placeringarna från förra årets lista, då jag blandade svenskt och utländskt innehåll. Har de inte varit med förut av olika ovanstående anledningar, markeras de följdriktigt som nyhet här. För det är ju den här sammanstrålningen som verkligen räknas här i världen, eller hur?

 

THE VERY BEST:

1. S-Town (ny).Det börjar med ett telefonsamtal från den amerikanska södern till This American Life-producenten Brian Reed, om ett begånget brott som inte beivrats. Fortsättningen blir något helt annat. Chockerande, melankoliserande, gripande, insiktsfullt om den mänskliga naturen…

2. You Must Remember This (ny). Hollywood i sin glans dagar, var kanske inte alltid så glansigt. Och de som gjorde sig ett namn där hade inte nödvändigtvis ett heltigenom lyckligt liv. Karina Longworth vågar verkligen gräva ner sig i längre narrativ där hon antingen följer ett tema som svartlistningen på 1950-talet, eller med nitiskt närfokus på några personligheter. Som i årets två miniserier, den första om Jane Fonda och Jean Seberg och deras parallella karriärer; följt av ett liknande koncept om Boris Karloff och Bela Lugosi.

3. Intercepted (ny)Jeremy Scahill med medarbetare från nättidningen The Intercept grottar ner sig i nyheter och analyser som ofta skiljer sig från vinklingar och dominerande intressen hos sina amerikanska kolleger på de större mediejättarna där. Exempelvis har de ägnat betydligt mer uppmärksamhet åt den pågående förödande konflikten i Jemen och andra länders brist på konstruktivt ingripande i den. Liksom vad en visst aktuellt amerikanskt presidentskap innebär för samtiden och framtiden – faktiskt även där via en del inte alltför överexponerade vinklar.

4. Late Night Live (2). Trotjänaren Phillip Adams från där nere på andra sidan globen ger sig inte, pensionär eller inte. En av världens bästa intervjuare, kort sagt. Några spännande inslag från 2017: Är egenskapen empati alltid så himla bra i praktiken? Vad berättade Saddam Hussein för CIA när han tillfångatogs efter amerikanska invasionen? Blev Indien moderniserat eller motsatsen av den brittiska kolonialmakten? Vad fällde egentligen det romerska imperiet? The List Goes On…

5. Pop Culture Happy Hour (ny). Ett glatt gäng från amerikanska NPR river av sina synpunkter på det senaste inom populärkultur med slående entusiasm och i ett högt tempo som gör att de hinner med mer på tjugo minuter eller en halvtimme än vad många andra gör med dubbelt så mycket tid till sitt förfogande. Perspektivet är amerikanskt och det är långtifrån alltid jag håller med om slutsatser eller ens konstnärliga utgångspunkter, men formatet är snyggt paketerat, redigerat och underhållande i största allmänhet.

6. The Documentary – BBC (4). Det finns inte många gömda skrymslen av planeten de inte rapporterat något ifrån. De bara tuggar på. Jag hinner inte lyssna av alla utflykter, men de jag hinner med gör mig sällan besviken. Ur utbudet: cirkuskonstens utdöende, Europas illiberala demokratier, kvinnliga filmregissörer i Nigerias Nollywood, judiska drottningar av Bollywood, återkommande analyser av USA under Trump. Med mycket mera.

7. Revisionist History (ny)Malcolm Gladwell vänder på alla stenar han kan hitta. Eller i varje fall några som andra kanske inte kommit på att vända på, och ger oss diverse nya vinklar på historiska händelser och individer som stått i centrum. Som Winston Churchill – vilka mörka sidor hade han? Och avsnittet om golfbanors destruktiva inverkan på sina omedelbara omgivningar och andras livsutrymme var bara en akut klassiker i sin genre.

8. The Bugle (tillbaka). För ett par år sedan tog jag en paus från galenskaperna med Andy Zaltzman och hans bekanta. Men i år verkade de behövas, deras ’take’ på aktualiteter med absurda sanningar som kanske klarast kan uttryckas just så…absurt. Invändningar; ljudnivåer kan gå lite upp och ner i vissa avsnitt, inte minst de som är liveinspelade, medan Andy själv har en tendens att låta svadan välla ut i sådan rasande takt att ibland går poängerna förlorade i processen. Annars? Obligatoriskt levande satir för vår tid. Amen!

9. Song Exploder (ny). Ni har hört sången. Eller inte. Nu är frågan: hur kom den till egentligen? Artister berättar själva om processen i koncentrerade sjok om cirka 15-20 minuter, under överinseende av programledaren med namnet jag tränat på att stava rätt… OK, here we go: Hrishikesh Hirway. Stämmer det? En filur som för övrigt även driver en podcast om sin favoritserie ”Vita huset”, kallad ”West Wing Weekly”.

10. Alt. Latino (ny). Magasin om en uppsjö eklektisk modern musik med latinamerikansk anknytning, i ännu en podd från nordamerikanska NPR som blivit en alltmer flitig följeslagare för mig under hösten.

11. The Film Programme – BBC (6). Inte så mycket att tillägga. Men en av den här listans verkliga veteraner fortsätter sitt värv med oförtruten envetenhet och entusiasm.

12. Rough Translation (ny). Det handlar inte alltid om vad man berättar, utan lika mycket om hur. Konsten att ställa rätt frågor i krigsdrabbade byar i Kongo; Hur definieras etnicitet i Brasilien och varför är det viktigt? Minnen från ett somaliskt fängelse… Ännu en liten pärla till podcast från amerikanska NPR.

13. 50 Things That Made the Modern Economy (ny). Från plogen till plast, papperspengar och petroleum, taggtråd, luftkonditionering och antibiotika… Här svänger det! I en BBC– serie med korta koncisa inslag som sammanfattar respektive produkters eller fenomens inflytande på det samhälle vi har i dag.

14. Embedded (ny). NPR! Igen! Gav sig bland annat på att utforska en viss Donald Trumps förflutna utifrån tidigare konfrontationer med kaliforniska golfbanemotståndare, nuvarande eller avpolletterade medarbetares bakgrunder (Kushner och Bannon), TV-såpakarriären och så vidare. Överhuvudtaget ett program som kan stiga i graderna framöver. To be continued…

15.The Relevant Podcast (8). De har en del att säga. Och flera spännande gäster att intervjua. Låt vara att sändningarna plägar dra ut mer på tiden än de borde, vilket får dem att sjunka några steg i tabellen. Min tabell, alltså. För nytillkomna läsare: podden produceras av redaktionen för Relevant Magazine, en tidskrift av och till stor del för kristna världs- och kulturmedvetna amerikaner i ett ungefärligt åldersspann mellan 20 och 38, enligt deras egen definition om jag minns rätt. Det är kanske där skon klämmer. Som Generation X-are är jag helt enkelt inte lika ’woke’ som millennialisterna (ibland kallade Generation Y). Men programmet fyller en viktig funktion i det popkulturella/existentialfilosofiska flödet, absolut!

Bästa bubblare och hetaste hedersomnämnanden, inklusive både gamla bekanta och fascinerande fenomen jag precis börjat upptäcka under 2017 års sista skälvande brusningar:  This American Life (bubblare), In Our Time med Melvyn Bragg (ny), Under the Skin with Russell Brand (ny), Freakonomics Radio (15), Haciendo el sueco (13), Homecoming (ny), How Did This Get Made? (ny), Intelligence Squared (ny), Latino USA (ny), Radio Ambulante (ny), Living with the Gods (ny), The Soul of the Nation with Jim Wallis (ny).

 

Hvad månde blifva under det nyligen påbörjade anno 2018? Den som lever och lyssnar får se – och inte minst höra… Au revoir for now, muchachos y muchachas!

 

Not: Även publicerad på fairslavetrade.se

Standard
Dokument runtifrån, Lingvistiska lathundar

Brittisk eller amerikansk engelska – inte alltid så självklart

Samma språk – men vissa variationer. Skillnaderna mellan brittisk och amerikansk engelska är ett ständigt aktuellt ämne, i alla fall för språkintresserade. Nyligen publicerades en artikel på temat av BBC History Extra, där rötterna till en del möjligen bekanta begrepp som soccer, diaper och candy analyseras. En del så kallade amerikanismer är kanske inte så ‘amerikanska’ som man kan tro. Och vilken form av språket är egentligen mest ‘rent’ och ursprungligt överhuvudtaget? En del uttryck som (åtminstone av britter) betraktas som mer moderna transatlantiska företeelser, förekom i själva verket redan på gamle Shakespeares tid men föll sedan bort i hans hemland för att i stället fortleva på andra sidan sjön när kolonierna började bildas där. I artikeln noteras också det där fenomenet att engelska överhuvudtaget inte är så utpräglat fonetiskt som en del andra tungomål, och att stavningen av ett ord inte alltid ger solklara ledtrådar till hur det faktiskt bör uttalas. Oavsett vilken accent eller dialekt som praktiseras. Interesting, indeed…

 

Källa: From candy to diapers: the purity of American English / James Evans, BBC History Extra, 9 augusti 2017

Standard