Dokument runtifrån, Sedelärande statistik

Världens största religioner – just nu!

Vilka är egentligen världens största religioner just nu? Frågan blev extra aktuell för egen del, efter att ha arbetat med just världsreligionerna som tema med en folkhögskoleklass under början av den här vårterminen och ett antal veckor framåt. Den kanske mest aktuella och rättvisande statistiken skulle kunna vara från Pew Research Center, en ansedd undersökningsbyrå (eller vilket epitet som egentligen bäst sammanfattar vad de sysslar med). När det gäller religion finns det ju flera sätt att mäta; vissa mer strikt mätbara än andra. De mer objektiva och de extremt subjektiva, medlemsbaserade, kulturgeografiska, folkbokföringsmässiga, andlighetsbedömningsgrundade… ja, ni vet hur det kan vara. Men, låtom oss luta oss mot Pew för ett ögonblick.

Sammantaget är det fortfarande kristendomen som har flest efterföljare världen över. Visserligen krymper dess inflytande i den ’gamla världen’, även känd som Europa. Men totalt sett beräknar byrån att en dryg tredjedel av jordens befolkning (som uppgår till cirka sju miljarder) kan sorteras in under kristendomens tak, i reda siffror något över två miljarder människor. Näst störst är, inte oväntat, islam med närmare två miljarder bekännare även de, proportionellt 24 procent. Muslimerna har också den högsta födelsetakten av alla religioner. Är de på väg i kapp, med reservation för att alla inte behåller samma trosupfattningar hela livet? Det är en av frågorna som väcks i rapporten, som kan läsas i sin helhet hos Pew Research Center.

Trea då? Kanske lite mer oväntat, eller helt i linje med vad många misstänker beroende på perspektiv: ”the unaffiliated”; de som föredrar att inte bekänna sig till någon religiös tradition eller övertygelse överhuvudtaget. 16 procent hamnar i den kategorin. Hinduismen kommer strax efter med 15 procent, följt av buddhister (knappt sju procent), diverse traditionella trosuppfattningar världen runt och judendomen. Inför framtiden synar forskarna medelåldern hos de olika religionerna och vad det kan säga om tillväxt respektive stagnation. Muslimer och hinduister har den lägsta medelåldern, enligt rapporten.

Källa: ”Which are the world’s biggest religions?” av Conrad Hackett och David McClendon / World Economic Forum i samarbete med Pew Research Center, 6 april 2017

Bild ovan: Bröllopsfest i Taiz, Jemen, mars 2010. Foto: J. Lindahl.

Advertisements
Standard
Aktuell reflektion, Celebra citat, Rafflande retorik, Sedelärande statistik

Trumpska favorituttryck

Statistiken ljuger aldrig – eller? Nu har någon räknat ut vilka ord som den amerikanske presidenten Donald the Trump brukar mest på twitter. I tur och ordning är de: great, America/American, news, jobs och today. Åtminstone enligt uppgifter som Sveriges Radios USApodden refererade till i ett av sina senaste avsnitt, publicerat 30 april. Undersökningen kan ha hämtats från New York Times, men det var inte helt klarlagt. Säger nu de här ordvalen något om mannen som styrt världens mäktigaste nation i något över 100 dagar?

För övrigt är just USApodden (före detta USA-valpodden) en av de podcaster jag rankat högst det senaste året. I samma avsnitt som de här magiska trumpska uttrycken luftades, konstaterades även att presidenten tydligen har starkt stöd hos amish-befolkningen i Pennsylvania, den delstat där han nyligen höll ett kampanjmöte i stället för att vara på middag med landets mest uppburna korrespondenter och bli häcklad av någon komiker. Den middagen blev, som ni kanske vet, ändå av och för den traditionella roasten av såväl makthavare som massmedier svarade Hasan Minhaj från The Daily Show på Comedy Central. Se gärna det anförandet, om ni inte gjort det förut. Och just det, apropå amish, så gled USA-poddens panel in på en nu drygt 30 år gammal thriller som utspelas i den miljön, med en viss Harrison Ford i huvudrollen. Låter det bekant? Det gjorde det inte för alla i programmets reporterskara. Gissa gärna. Eller kolla facit i form av den recension jag själv skrivit om den berörda filmen en gång i tiden.

Och för att avsluta med ett redan klassiskt uttalande från en ordkonstnär utöver det vanliga: ‘I have all the best words’. Känns det igen?

 

Standard
Dokument runtifrån, Sedelärande statistik

Hjärnan mer jämställd än vi tror?

Synd. Nu kan vi inte skylla på det heller. Det handlar om sådant som skulle skilja kvinnors och mäns hjärnor från varandra och kunde vara en ursäkt att exempelvis inte klara av att göra två saker samtidigt. Om man är man. Tydligen en myt (beroende på hur man definierar det ordet exakt, men här i form av en föregiven sanning som inte är så sann som man förletts att tro. Typ). I en artikel jag råkade snubbla över, publicerad för ett tag sedan av World Economic Forum tacklas en del vanliga uppfattningar om just hjärnan i korta drag. När det gäller att göra flera saker samtidigt, så är det något som ingen av oss är särskilt bra på. Tester visar att kvinnor möjligen blir något mindre påverkade av det, men forskarna rekommenderar att göra en sak i taget i tur och ordning. Om vi nu har möjlighet att välja…

Skulle kvinnor vara bättre på lagarbete men mindre tävlingsinriktade än män? Om så är fallet beror det snarare på miljö än biologiska faktorer, enligt en undersökning genomförd i Sverige häromåret. Och det där med att emotionell intelligens och så kallad intuition skulle vara något mer kvinnligt än manligt, är inte heller så självklart. Jo, konstateras i artikeln, skillnader i de fysiska konstruktionerna och hur kablarna är dragna i hjärnan (min mycket förenklade översättning) existerar mellan könen. Men mycket av det som ibland antas vara biologiskt, medfött eller av naturen instiftat handlar mer om inlärt beteende. Om jag förstod rätt. För mer detaljer, läs:

”3 sexist myths about the brain, debunked” av Murali Doraiswamy och Tara Swart / World Economic Forum, 3 oktober 2016. 

 

 

Standard
Dokument runtifrån, Sedelärande statistik

Allmänbildning Anno 2016: Svenska skolelever spottar upp sig

logo-sc-allmanbildning2016-copyNi vet hur det har låtit länge nu. Svenska skolelever blir bara sämre och sämre, enligt internationella jämförelser. Inte minst den där till närmast mytologisk status upphöjda Pisa-undersökningen. I höstas verkar det dock ha vänt en smula igen, vilket rapporterades i flera medier (som i många fall väntat med andan i halsen för att veta om förfallet skulle fortsätta eller någon vändpunkt skulle kunna registreras). Här är lite mer kött på benen från Skolverket, tidningen 8 Sidor (som jag använder ibland när jag undervisar immigranter) och Metro. Ämnen som ingår i testet är framförallt naturvetenskap, matematik och läsförståelse. Åtminstone brukar det vara de områdena som framhävs i rapporteringen. De länder som lyckats bäst på senare år brukar vara Singapore och Japan. Vårt östra grannland är (som alltid i skolsammanhang) bättre än vi. Och ni vet väl vilket vårt närmaste östra grannland är? Det ingår i allmänbildningen…

Standard
Aktuell analys, Aktuell reflektion, Sedelärande statistik

Global Slavery Index – rättvisande rapport eller inte?

Slaveri i vår tid. Ämnet kommer upp med jämna mellanrum. Frågan om exakt hur ordet slaveri ska definieras är kanske inte självklar, men klart är i alla fall att miljontals människor i världen i dag (över)lever och försörjer sig under slavliknande förhållanden. Men var finns de flesta av dessa? Och vilken är den grundläggande orsaken till deras situation?

I somras publicerade The Walk Free Foundation, en australisk så kallad NGO (non-governmental organization) en rapport med namnet Global Slavery Index 2016. Ett vällovligt initiativ, vars slutsatser ändå kommenteras med viss kritisk udd i en krönika av Chandran Nair i tidskriften Time. Nair leder den asiatiska tankesmedjan Global Institute for Tomorrow och konstaterar att rapporten riktar in sig på många länder i Asien, medan Europa och Nordamerika klarar sig undan den värsta kritiken. Men, framhåller Nair, västvärlden har skapat den form av global kapitalism som kräver att fler och fler varor produceras av lågavlönade arbetskraft, för att själva slippa betala den verkliga kostnaden.  Bojkotter av enstaka utpekade företag och branscher (vilket är vanligt när avslöjanden av missförhållanden publiceras) löser inte problemen på allvar. Många av de som kallas slavar i dag kan åtminstone i teorin lämna sina jobb, men i praktiken är risken för någon form av bestraffning liksom att landa i ohjälplig fattigdom så hög att de inte har så mycket annat val än att fortsätta tillverka billiga vardagskonsumtionsvaror i ’sweatshops’ där de har få rättigheter och låg lön.

”Many who launch public pledges and civil-society campaigns to end labor exploitation have their heart in the right place but appear to be not brave or intellectually honest enough to make a real difference” hävdar Chandran Nair. För honom handlar ‘att göra skillnad’ inte minst om att vilja betala ett rimligt pris för tea, kaffe, choklad och annat som framställs någonstans långt bort för export till, oftast, mer bemedlade konsumenter i rikare delar av världen. (Citaten är hämtade från tidskriftens pappersupplaga. En aningen annorlunda version av hans krönika finns på dess hemsida.)

Rättvis kritik eller inte? Koncept som Fair Trade bygger väl om inte annat på ungefär de insikterna, eller?

Rapporten från Walk Free Foundation finns att skumma igenom eller ladda ner i sin helhet (i komplett form är den över 200 sidor lång). Där uppskattas antalet moderna slavar till närmare 46 miljoner människor, utspritt på 167 stater. Och redan på rubrikstadiet i sin introduktion uppmanas nationerna med världens största och mest inflytelserika ekonomier att agera för att förstärka lagstiftning som hindrar uppkomsten av slaveri som det ser ut idag. Och överhuvudtaget ser det här knappast ut som ett snabb- eller slarvjobb. Dokumentationen är grundlig och innehåller flera delar som laddas ner separat eller som helhet. Där ingår både översikter över regioner och en del enskilda länder, granskningar av hur olika regeringar gett respons på rapporten, metodologi med mera.

Fem länder får dock ett (ovälkommet, antar jag) fokus på sig eftersom organisationen beräknar att närmare 60 procent av allt modernt slavarbete tilldrar sig där: Indien, Kina, Pakistan, Bangladesh och Uzbekistan. Samtliga i Asien alltså, apropå Chandran Nairs kritiska analys av resultaten. Även den oljerika gulfstaten Qatar nämns tidigt i sammanhanget. Där har ju förhållandena för gästarbetare på de stadionkonstruktion som pågår inför kommande fotbolls-VM hamnat i strålkastarljuset förut. Dessa verkar, kort sagt, inte vara så bra. Och flera dödsfall ska ha inträffat under arbetet. Regeringssanktionerat tvångsarbete ska även vara utbrett i det stängda och svårgranskade Nordkorea. Motsatsen enligt rapporten ska vara flera nordeureopiska och nordamerikanska länder som åtnjuter högre levnadsstandard och politisk stabilitet generellt. Här bör också betonas att redan i en inledande ingress konstateras det faktum att i de länder som sägs ha högst andel slavarbete produceras många varor för export till exempelvis Västeuropa, Nordamerika, Japan och Australien.

Rapporten anger i sin översikt de vanligaste förklaringsmodellerna till förekomsten av slavarbete i dag. Dit hör det allmänna förtroendet för rättssamhället och juridiska instanser i en stat, tillgång på vapen, olika former av diskriminering, socialt skyddsnät, undernäring, interna konflikter och flyktingsituation i landet. Viktigt är också hur mycket respektive regering gör för att undanröja riskerna för organiserat slaveri och där får länder som Holland, USA, Storbritannien och Sverige högst betyg. Där finns den politiska viljan, resurserna och inte minst ett starkt så kallat civilsamhälle. Länder som har mindre resurser att röra sig med, men ändå bedöms ta mycket ansvar på det här området är Brasilien, Jamaica och flera balkanstater som Serbien och Montenegro. Däremot borde väloljade stater som Saudiarabien, Qatar och Kuwait kunna göra mycket mer här, menar Walk Free Foundation.

Här finns alltså mer att fördjupa sig i, men det får vi kanske återkomma till vid annat tillfälle.

Inslag från CNN om rapporten.

 

 

 

 

Standard
Sedelärande statistik

Mindre stadiga stater i världen – vilka är de?

Alla platser på jorden är inte lika fredliga. Eller säkra. Det visste vi redan. Var är det värst och bäst att vistas just nu, utifrån det kriteriet? Det har organisationen Fund For Peace gett sig på att reda ut och gradera. Deras Fragile States Index rankar enligt egen utsago 178 nationalstater årligen utifrån deras inneboende stabilitet och yttre hotbilder. 2016 års upplaga ska tydligen vara den tolfte i ordningen.

Världsläget redovisas där dels i form av en karta där olika färger indikerar graden av säkerhet och brist på. De lyckligast lottade länderna skimrar i blått medan olika nyanser av grön kulör fortfarande är ett lovande tecken, innan den gula varningsflaggan hissas och sedermera de svåraste situationerna illustreras med – gissa vad – rött! Själv råkar jag (som många andra) gilla kärlekens, jordgubbarnas och Manchester Uniteds färg men givetvis lånar den sig åt det mer dramatiska i en sådan här pedagogisk presentation av sakernas tillstånd. Kartan ackompanjeras av en lista med poängsättning byggd på olika observationer och en nedladdningsbar pdf för de intresserade.

Indikatorer som tagits med i beräkningen är bland andra undernäring, risk för naturkatastrofer, brist på mat, sociala spänningar, flyktingsituation, ekonomisk ojämlikhet, arbetslöshet, så kallad brain drain (de bäst utbildade flyr landet), korruption, graden av yttrandefrihet, hälsovård… Bland annat, alltså.

Om vi börjar från botten så anses Somalia, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Jemen, Syrien, Tchad och Demokratiska repbliken Kongo (det med Kinshasa som huvudstad) vara allra värst ute och hamnar i kategorin “Very high alert”. Aningen – bara aningen – bättre är läget i Afghanistan, Irak och Haiti; några av länderna som betecknas med “High alert”. Överhuvudtaget domineras den nedre delen av rankingen av länder i Afrika och Mellanöstern. Europa klarar sig bättre, men FFP uttrycker oro för utvecklingen i exempelvis Ungern och Grekland.

Sverige då? Vi landar på åttonde plats och har tappat en del mark enligt FFP:s beräkningar, men det räcker till en placering i den näst högsta kategorin, “Sustainable”. Där huserar i övrigt de flesta nordiska länderna ihop med Nya Zealand, Schweiz, Australien och några till. Stormakter som USA, Frankrike och Storbritannien hamnar något lägre men är fortfarande väldigt stabila i stort. Allra högst upp tronar Finland som allena kvalificerar sig för en status som “Very sustainable”. Grattis, grannen!

Sett över en tioårsperiod hittar organisationen några trender, som att vissa länder förbättrat sina positioner markant. Mest uppåt har det gått för Moldavien, Kuba och Turkmenistan – faktiskt. Detta medan det gått mest utför i kvintetten Senegal, Jemen, Mali, Syrien och (med det allra kraftigaste raset) Libyen.

Mer detaljer och utförligare resonemang finns i rapporten. En sammanfattning finns på organisationens hemsida, medan samarbetspartnern Foreign Policy också bidrar med en del kommentarer kring resultaten på sin plattform.

Standard
Sedelärande statistik

Holländare huvudet högre än andra

Jaha. Så nu vet vi det också. Eller gjorde vi det redan? Att holländarna reser sig högst över markytan bland jordens folkslag. Nu rapporterar i alla fall BBC att de (i sammanhanget motsägelsefullt benämnda nederländarna) är längre i genomsnitt än andra nationaliteter. I herrklassen, bör tilläggas. Bland damerna blir de ‘bara’ tvåa, efter – Lettland. Uppgifterna kommer tydligen från en publikation vid namn eLife som sägs ha studerat den här typen av tillväxt och hur det har utvecklats under drygt ett sekel. Europeiska länder dominerar tio i topp, medan de kortaste männen och kvinnorna hemmahör på Östtimor respektive i Guatemala. Samtidigt ökar medellängden mest i Östasiatiska länder som Kina, Japan och Sydkorea.

Orsakssammanhang? Gener betyder en del, men absolut inte allt. Men även näringsriktig kost, hygien och hälsovård spelar in. Rönen har tagits fram av en grupp forskare samlade under namnet NCD Risk Factor Collaboration med stöd av världshälsoorganisationen WHO. Nord- och Östeuropa är alltså väl representerat bland de högst rankade länderna, men Sverige nådde – bokstavligen – inte upp till de höjderna.

 

Källa: ”Dutch men revealed as world’s tallest” / Jonathan Amos, BBC News, 26 juli 2016

Standard