Experimentell ecklesiastik

Vem är gift och vem ser vem? Ett logiskt lurendrejeri

Egentligen ska det vara en bagatell, rent logiskt. Men de flesta gissar ändå fel. Det hävdar i alla fall Mr Alex Bellos, en matematiskt sinnad individ som varannan vecka lägger ut en slamkrypare, eller snarare gåta, på tidningen The Guardians websajt. Här är den senaste, som jag själv idag testade på en folkhögskoleklass under engelskalektionen, med en del intressanta förslag till lösningar som följd. Tankenöten i sig ska ha utformats av en Hector Levesque.

Frågan (översatt från engelska): Jack tittar på Anne, men Anne tittar på George. Jack är gift, men inte George. Tittar en gift person på en ogift person? 

Svarsalternativen är helt enkelt 1) Ja, 2) Nej, 3) Kan inte avgöras.

Har vi tillräckligt med information för att besvara frågan eller inte? I min klass fanns de som framhöll olika ståndpunkter med hjälp av olika förklaringsmodeller. Sanningen är att… Ja, i artikeln finns en länk till facit med förklaring. Om det här exemplet, på svensk mark, främst lämpar sig som övning i engelska eller matematik kan diskuteras. Men varför inte både och?

Källa: “Can you solve it? The logic question almost everyone gets wrong” / Alex Bellos, The Guardian, 28 mars 2016

Relaterat: Alex Bellos egen hemsida.

Standard
Aktuell analys, Aktuell reflektion

Finns alla svar i Finland?

Den svenska skolan drabbas av ständig förintande kritik, som ibland närapå får symbolisera hela vårt samhällsbygges stadiga förfall. Ack ja. Vem har rätt och vem har fel? Vad är problemet egentligen? Vi återkommer om det. Det finska utbildningssystemet, däremot, höjs lika regelbundet till alla upptänkliga skyar och rankas som en av världens bästa. Vad – som det brukar heta i reklamfilmer – vad är hemligheten? Nu gör engelska The Guardian (en för min del återkommande källa till aktuella lärdomar) ett försök att förklara.

De är vältränade, alltså välutbildade. Låter som en bra början, eller hur? Ansedda, uppenbarligen. Närmast vördade av allmänheten, om man läser mellan raderna i artikeln. Konkurrensen mellan dem är hård. Långtifrån alla lyckas nå de poster de vill åt. Den krävande utbildningen sägs utgöra basen för den frihet de sedan åtnjuter att själva söka strategier i skolsalen. Skolinspektioner har tydligen inte setts till sedan 1990-talet. Under lärarutbildningen ska aspiranterna själva fostras att fatta egna beslut och använda sitt omdöme. Mycket har tydligen hänt på några decennier i landet, från stark statlig kontroll över skolsystemet till att bygga mer på ackumulerat förtroende mellan myndigheter och utbildningsinstitutioner. Enligt en lärarutbildare som intervjuas av The Guardian har synen på lärare länge varit att det är de som ‘tagit civilisationen ut till de små byarna på landsbygden’ under moderniseringsfasen på 1900-talet.

Forsknings- och faktabaserade processer betonas, samtidigt som skapandet av så kallad kognitiv dissonans uppmuntras. Det vill säga, det är farligt att vara för säker på sin sak och sådana attityder måste utmanas av duktiga didaktiker. Landets resultat på de internationella, omdiskuterade Pisa-testerna är omvittnat goda, men ses av en intervjuad pedagog mer som en trevlig biverkning än som ett mål i sig.

– Lärare i Finland är självständiga yrkesmänniskor, respekterade för att gör en skillnad i unga människors liv, menar en finsk utbildare verksam vid Harvard-universitetet i USA.

Hur svårt kan det vara? Vad vet jag. Fungerar det finska receptet och deras upparbetade traditioner i sammanhanget väl där, men skulle inte ha samma effekt i säg, deras västra grannland? Eller skulle det? Det är jag inte expert nog att uttala mig tvärsäkert eller ens semisäkert om. Men artikeln i sig är läsvärd.

För övrigt lyssnar jag i bokstavligt talat skrivande stund på mexikanska artrockensemblen Cabezas de Cera strömmade från den där svenska streamingtjänsten alla andra streamingtjänster siktar in sig på att slå ut. Det har ingenting med inlägget i övrigt att göra, men raffinerat och spännande tonspråk har de. Verkligen.

 

Källa: “Highly trained, respected and free: why Finland’s teachers are different” av David Crouch / The Guardian 17 juni 2015

Standard
Aktuell reflektion, Utrikiska utbyten

Världens fattigaste städer – var finns de?

Rikedom i naturresurser översätts inte automatiskt i välstånd för befolkningen på plats. Det visste vi redan. Om inte annat påminner The Guardian om det i sin komprimerade granskning av världens fattigaste städer. Av vilka de flesta verkar höra hemma på den afrikanska kontinenten. Traditionellt, påpekar artikelförfattaren Nick Compton, har den värsta fattigdomen i världen huserat på landsbygden, men i och med den ökade urbaniseringen flyttar fattigdomen med dit. Särskilt i Afrika söder om Sahara.

Hur man definierar ämnet och sammanställer data som visar hur var den materiella välfärden manifesterar sig mest, är lite komplicerat. FN, Världsbanken och Internationella Valutafonden (IMF) är några av de globala institutioner som ägnar sig åt det. Ett av alla sätt är att räkna ut hur många invånare i ett land eller en plats som lever (eller snarare överlever) på mindre än 1,25 dollar om dagen. Enligt IMF är Demokratiska republiken Kongo (alltså det stora Kongo) då värst ute, med konkurrens (om uttrycket tillåts) av Zimbabwe, Eritrea, Liberia och Burundi.

FN lanserade dock för några år sedan någonting kallat City Prosperity Index, vilken tar hänsyn till fler faktorer såsom produktivitet, livskvalitet, infrastruktur, jämlikhet med mera. En del stora städer rör sig uppåt och ser förbättringar (som Addis Abbeba i Etiopien och Dakar i Senegal) medan Zimbabwes huvudstad Harare är ett nedslående exempel på motsatsen. Där går det utför och slummen växer. Zambia är rikt på mineraler, men huvudstaden är den femte fattigaste i världen. Medellivslängden är 56 år.

Värst är det kanske ändå i västra Afrika. Där har flera svåra konflikter på senare år förvärrat situationen, som i Niger, Mali och Guinea. Och Liberia, vars huvudstad Monrovia kallas världens fattigaste av FN. Inbördeskrigen på 1990-talet har satt spår och infrastrukturen är ihålig. Systemen för vatten, el, transporter och hälsovård är alla bristfälliga. Kloaksystemen rämnar med jämna mellanrum och till råga på allt kom den dödliga sjukdomen ebola tillbaka förra året. Resurser finns i form av guld- och diamantfyndigheter, men inkomsterna från det kommer sällan den vanliga befolkningen till del.

Afrika är en stor kontinent, avslutar The Guardian, och det finns lika många berättelser om ökande välstånd i den världsdelen, men i och med de kraftigt växande städerna är det viktigt att vara uppmärksam på just fattigdomen i dem.

Källa: ”Which is the poorest city in the world?” (Nick Compton, The Guardian 12 mars 2015)

Standard