Aktuell reflektion, Cineastiska seanser

Satir i skottgluggen – världen över

Satir som vapen och riskfaktor för dess utövare; det har diskuterats flitigt och ibland häftigt de senaste veckorna efter vad som hände i Paris där den frispråkiga franska tidskriften Charlie Hebdo attackerades av radikala islamister med flera dödsfall som följd. I svallvågorna har även representanter för regeringar i olika länder försökt framställa sig som mer välvilligt inställda till pressfrihet än de egentligen är. Inga namn, men… Turkiet är ju ett givet exempel med tanke på hur många journalister de fängslat på senare år. För att inte tala om Saudiarabien, som nyligen inlett en svit offentliga spöstraff för en bloggare som anses ha gått för långt, enligt landets inte överdrivet liberala lagstiftning på området. Just satir, att driva med makten och annat som man anser sig behöva driva med, är alltså inte alltid riskfritt. Och det finns gott om utsatta utövare världen över att berätta om. Det gör svenska UR, under rubriken “Skarpa streck”, en serie med exempel från bland annat Kina, Danmark, USA, Syrien – och Frankrike. Programmen producerades 2013 och ska finnas tillgängliga ett par år till. Själv har jag inte hunnit se mycket av serien – än. Men jag ska. Och förhoppningsvis lyckas infoga den i undervisningssammanhang snart också…

Standard
Veckans visdom

Veckans visdom – vers 3: Livet går för…

“Livet går för fort för att inte sladda i svängarna”

 

Ja, jag vet. Någonting betyder det, men frågan är hur mycket. Allt ligger i betraktarens öga. Och tanke. Och så vidare. Det här är i alla fall veckans visdomsord från detta ibland lagom vardagsfilosofiska forum. Nästa vecka, eller veckan efter det, kommer det förhoppningsvis ett bättre och ännu visare. Men tiden passerar som sagt snabbt revy och vem vet vad man hinner med… Au revoir, mis enfants!

Standard
Åtråvärda återblickar, Reflektion, Utrikiska utbyten

Jemena reflektioner i repris

Igår var det exakt fem år sedan. Jag landade i huvudstaden Sana’a natten till nyårsafton, för att på förmiddagen flyga vidare till Taiz där jag sedan tillbringade ett år med ett projektarbete, anställd av organisationen PMU-Interlife, med Sida-slantar inblandade. Diverse kurser, en rudimentär caféverksamhet och ett eller annat litet evenemang kom sedan att ingå i arbetsuppgifterna, som utformades genom improvisation och överläggningar med staben på plats. Det var, i sanning, ett spännande och omvälvande år som kanske blivit ännu mer intressant i efterhand genom den turbulenta och svårförutsägbara utveckling som skett i mellanöstern och däribland Jemen. För det är det landet det handlar om.

Första intrycken på en plats är alltid värda att komma ihåg. Skriv ner dem! Det fick vi lära oss av en gästföreläsare på en journalistutbildning jag genomgick på  folkhögskola i början av 1990-talet. Så det gjorde jag. Och de finns fortfarande tillgängliga. Det allra första, levererat nyårsdagen 2010, har väl mest kuriosavärde. Men det var trots allt det första, snabba intrycket som jag plitade ner och publicerade utan närmare eftertanke. Ett av de påföljande handlar om strömmens vara eller inte vara. Det vill säga elektriciteten som gärna kom och gick på platsen. Men vi hade trots allt en generator som reservalternativ. Matvanor, menyer och hur det kan gå till när man blir hembjuden till en jemenitisk familj, var ämnet för ett annat inlägg den första månaden i landet. Liksom svårigheterna i att orientera sig i en tätbefolkad och aldrig tystnande stad som Taiz, där få av gatorna har några riktiga namn att tala om och där ett labilt lokalsinne (som mitt eget) är ett handikapp som måste övervinnas.

Those were the days… Och bara början på ett – i alla fall för min egen del – extremt lärorikt år på jorden.

Standard