Aktuell reflektion, Rafflande retorik

Folkhögskolor – en resurs att utnyttja

Just det, jag får ju inte glömma bort att påminna om det här debattinlägget som släpptes ut på Dagens Nyheters debattsida för halvannan vecka sedan. Särskilt inte eftersom jag själv det senaste året arbetat inom den här typen av verksamhet; alltså folkhögskolan. Tre debattörer med titlar som professor, universitetslektor och chef för en intresseorganisation i sammanhanget, framhåller fördelarna med den här skolformen och hur den kan bidra till samhällets fortsatta utveckling.

Ur innehållet: Fixeringen vid resultatet från de så kallade Pisa-undersökningarna har blivit för ensidig i skoldebatten. Alla mänskliga förmågor kan inte mätas på det sättet. Grundläggande utbildning är mer än bara ett konkurrensverktyg. Sydkorea är ett land som utmärker sig positivt i Pisa-mätningarna men där många studerande bränner ut sig, enligt artikelförfattarna. Även i Sverige ökar utslagning och depressioner bland ungdomar och unga vuxna. I den nordiska traditionen med folkhögskolor är den demokratiska och humanistiska människosynen viktig och hänsyn tas till kursdeltagarnas egna erfarenheter. Folkhögskolan har också “varit innovativ och vägledande för andra skolformer och genom sin frihet kunnat pröva sig fram till nya metoder och arbetssätt”. Och all samhällsnytta kan inte räknas i “ekonomiskt kapital”, framhåller debattörerna.

Tja, läs hela texten för all del. Den finns på “Folkhögskolorna är en bortglömd resurs” / Bernt Gustavsson, Eva-Marie Harlin och Gerhard Holmgren, Dagens nyheter 14 maj 2015. 

Advertisements
Standard
Lingvistiska lathundar, Utrikiska utbyten

Sjukt svåruttalat ord – eller?

Vilket är egentligen det mest svåruttalade ordet i svenska språket, särskilt för dem som inte är uppväxta med just svenska som sitt första tungomål sedan födseln (vilket de flesta av jordens medborgare trots allt inte är)? Tja, själv har jag ibland roat mig med att försöka få icke-svenskar jag träffat, exempelvis i Mellanöstern och Latinamerika, att försöka uttala ordet “sjuksköterska”. Bara för att, ni vet. Det är ju ett underbart stycke bokstäver i akrobatiskt strukturerad kombination, särskilt om man inte har naturliga djupt inträngande sje-ljud i sitt eget modersmål. Något som, säg, spansk- och arabisktalande personer faktiskt har, men ändå… Det är en utmaning, något man kan använda som isbrytare i internationella sammanhang, åtminstone om folk har självdistans och inte är rädda för att snubbla över andras mystiska vokabulär. Och varför skulle det vara så farligt?

Nu är jag helt uppenbart inte ensam om att vilja utsätta andra medmänniskor för just det här lilla ordet, en övning som nu dokumenterats av The Local, en publikation som finns i olika upplagor på nätet och främst fokuserar på att presentera de senaste nyheterna från antingen Sverige eller annat europeiskt land där tidningen har medarbetare på plats – på engelska. Så, spana in hur utländska turister i Stockholm ger sig på att praktisera vår benämning för en av samhällets stöttepelare till yrkesgrupper. Och fundera på saker som, vilket är det absolut mest invecklade ordet att uttala du känner till på engelska, spanska, franska, arabiska, kinesiska eller något annat språk du anser dig ha vissa grundkunskaper eller mer i.

Källa: “Can you get your tongue around Sweden’s nurse?” /The Local Sweden, 21 maj 2015

Standard
Cineastiska seanser

100 filmer jag rekommenderar. Till alla. Eller många.

Nyligen avslutade jag en tillvalskurs för en grupp på Allmän kurs i folkhögskoleregi, med temat film. Till den kursen och delar av dess innehåll tänkte jag återkomma mer i detalj  senare, bit för bit, i eftertankens kranka blekhet som talesättet lyder…

Som avslutning delade jag ut en lista på 100 filmer som jag av någon anledning rekommenderar alla (eller de flesta) att se, åtminstone dem som är intresserade av film och inte minst filmhistoria. Man hinner med så lite på två timmar i veckan under några månader…

Urvalet är högst subjektivt, med kanoniserade klassiker och mindre universellt omhuldade personliga favoriter om vartannat. Det är inte heller den definitiva listan jag kan tänka mig i sammanhanget – det vore fullt möjligt att göra en uppföljare med 100 till av ungefär samma kaliber. De här 100 utvalda finns i bifogad PDF-fil, tyvärr utan vidhängande motiveringar, utan bara basfakta. Många av filmerna finns dock recenserade på russin.nu av mig eller någon annan av skribenterna där.

Några nedslag i mängden, bara som en fingervisning: “Almost Famous” (charmig 70-talsskildring i musikmiljö från anno 2000), “Bowling for Columbine” (omdiskuterad dokumentär av Michael Moore, 2002), “Children of Men” (dramatisk dystopi från 2006), “Fönstret åt gården” (en av Hitchcocks höjdpunkter, vilket inte vill säga så lite), “Dr Strangelove” (Stanley Kubricks supersatir från 1964), “Dödens fält” (politisk thriller från 1984 med Kambodja som spelplan) och “Vittne till mord” (en av mina ständiga personliga favoriter, med Harrison Ford på studiebesök i amish-land).

 

100 filmer att se någon gång-signed

Standard
Cineastiska seanser

Mose mosar motstånd i massivt bibeläventyr

“Oavsett vilka inre drivkrafter och främsta motivationer den etablerade auteuren Scott haft för att ge sig på just den här klassiska bibelpassagen, så har han faktiskt förstått essensen i dramat. Han (och de fyra manusförfattarna, av vilka Steven Zaillian nog är mest namnkunnig i egen rätt) har visserligen – som väntat, igen – lagt till och dragit ifrån en del med utgångspunkt från originaltexten, men tolkningen känns inte överdrivet radikal eller självmedvetet postmodern.”

Ur min recension från biobesöket kring senaste nyåret, då Ridley Scotts bibelepos “Exodus: Gods and Kings” premiärvisades i Sverige och på många andra håll i världen. Meningarna var delade i kritikerkåren, med en övervikt mer negativa synpunkter. Själv var jag mer positivt inställd än genomsnittet och delade ut fyra russin av fem möjliga. Med vissa reservationer var jag imponerad och tilltalad av resultatet. Nu finns den (i flera avseenden) vattendelande filmen tillgänglig på DVD och blåstråleskiva och kan rekommenderas som material i exempelvis religionsundervisning. På ett strikt historiskt plan existerar alla möjliga tolkningar kring berättelsen om de förslavade israeliternas uttåg ur Egypten för några tusen år sedan, såsom det återges i Bibeln. Men bra berättelser har betydelse oavsett om du läser dem bokstavligt, mytologiskt eller som ren propaganda. Och det här är definitivt en bra berättelse, som haft genklang genom historien och kan vara startskottet för spännande diskussioner om det förflutna och dess påverkan på oss – med mycket mera.

Fler recensioner att jämföra med finns på Dagen och kritiker.se

Standard
Aktuell reflektion

Brittisk politik enligt John Cleese

Helt nyligen hölls val i Storbritannien, ett vad vi vanligtvis uppfattar såsom relativt civiliserat. Men med ett valsystem som ingen riktigt kan förstå. Vi är nog många som undrar hur det egentligen är konstruerat och hur logiskt det är. Just sådana detaljer får vi inte veta så mycket mer om, men några andra korta kommentarer om vem som är vem i brittisk politik levererades strax före valet av komikern med mera, John Cleese i ett videoklipp intervjuad av nyhetsbyrån Bloomberg.

Premiärminister David Cameron är i komikerns ögon ingen direkt ”bad chap” personligen, men han representerar ett parti sponsrat i första hand av hedgefond-chefer och pornografer. Labour får också en känga på grund av en del högt uppsatta halvgalningar, medan (det i det efterföljande valet närmast utplånade) liberaldemokraterna får klarast sympatier från den gamle Monty Python-medlemmen och nyblivne självbiografen. Även om partiledaren Nick Clegg bara är 17 år gammal – allt enligt Cleese. Mer underhållande än klargörande kanske, men kanske ändå kan användas för att lätta upp stämningen under en lekfullhetstarvande lektion i samhällskunskap, statskunskap eller nutida europeisk historia.

Om det där med valsystemet i sig, borde jag väl återkomma någon gång när jag själv förstått tillräckligt för att kunna förklara det…

Standard
Åtråvärda återblickar, Utrikiska utbyten

Återblick på omvälvande dagar i Ecuador

“Landet har laddat upp för en riktig konfrontation under några månader, minst. Jag kryssar mellan kanalerna på TV:n, som varit påslagen betydligt oftare de senaste dagarna än den vanligtvis är på en hel månad. Direktsändningar från området kring kongressen och presidentpalatset avlöser varann, när det inte görs avstickare till rapporterna om den nyvalde påven , eller tvåloperor, eller reklaminslag om hudkrämer och barnschampoo…”

Man lära sig mycket av många saker. Inte minst annorlunda erfarenheter i andra länder och kulturer. Som statskupper. Eller vad det nu egentligen var som  hände i Ecuador, våren 2005, alltså för nästan exakt 10 år sedan då jag bodde och arbetade i huvudstaden Quito. Nu har jag dammat av ett gammalt nyhetsbrev jag skickade ut under den tiden och serverar på bloggen Yemenity2010 ihop med några bilder från demonstrationer och annat som pågick under några livliga veckor i den mångsidiga och på många sätt charmiga metropolen i Anderna. Snart kommer uppföljaren med upplösningen av den politiska turbulensen i landet, som just då styrdes av före detta yrkesmilitären Lucio Gutiérrez. Stay tuned.

 

Hänvisning till: “Andinsk ankomst: Undantagstillstånd i Quito, våren 2005” / Yemenity2010

Standard