Aktuell reflektion, Lingvistiska lathundar

Språkliga snedsteg vi älskar att hata?

Så är vi där igen. Språk engagerar. Även mig, som på något sätt alltid har språk i någon form som en del av arbetsplattformen. På senare tid har diskussionen om de och dem stundtals gått het. Och fenomenet särskrivningar upphör aldrig att uppröra. Jag medger, de kan störa mig svårligen också. Alternativt vara underhållande. Men samtidigt finns det svårare fall att avgöra i frågan, inte minst de som innebär en kombination av uttryck från engelska och svenska. Nyligen listade i alla fall Svenska Dagbladet ett antal språkliga snedsteg i praktiken, inklusive inte minst just särskrivningar, som har en förmåga att väcka reaktioner av ena eller andra slaget. Med regelbundet återkommande ‘klassiker’ i genren som “kassa problem”, “skön litteratur”, “kyckling lever” et al. Samt en vidhängande intervju med språkvårdaren Lena Lind Palicki. Läs och be grunda!

 

Källa: “Sveriges mest hatade språkfel – 20 exempel” av Katarina Stintzing och Anders Haraldsson / Svenska Dagbladet, 24 oktober 2016

Standard
Aktuell analys

Vad tycker de egentligen då? Inför det där valet på tisdag…

Nej, jag vet. Vi på den här sidan Atlanten kan i regel inte rösta på någon av dem. Såvida vi inte råkar vara amerikanska medborgare i exil. Men vem som än blir vald i det där lilla eventet som hålls i USA på tisdag nästa vecka, så lär det ha konsekvenser även för oss. Ingenting nytt där. Här och var kan man hitta sammanfattningar av vad de två huvudkandidaterna – vars namn vi nu alla kan utantill, eller hur? – står för. Eller säger sig stå för. Här är en av de senaste kortversionerna av Clinton vs Trump i sakfrågorna, från Svenska Dagbladet. För eller emot abort? Taktik mot brottsligheten? Hur ska ekonomin lyftas? Invandringsfrågan – som de frekvent debatterar. Klimatfrågan – som de inte diskuterar riktigt lika frekvent… Och så vidare. Vad vet vi om deras uttalade ståndpunkter – och hur nära ligger de dina egna åsikter?

På den folkhögskolefilial där jag opererar, har vi den senaste månaden studerat den nordamerikanska historien ur olika vinklar, men kanske inte hunnit med så mycket av den aktuella politiken som jag från början hade tänkt. Ibland är det bra att bygga en bakgrund först. Den preliminära planen är i alla fall att hållas något slags debattövning på måndag, alltså dagen precis före presidentvalet. Återkommer eventuellt om resultatet av det senare…

 

Referensmaterial: “Snabbguide: Detta skiljer Clinton och Trump i sakfrågorna” av Karin Henriksson / Svenska Dagbladet 2016-11-01 

Standard
Aktuell analys, Pseudopedagogiska påhopp

Branded Content, Native Advertising eller bara vanlig textreklam?

Nyligen har ännu en debatt uppstått om hur nära massmedier och dess journalister kan stå näringslivsintressen och inte minst låta dem sponsra innehållet man publicerar, utan att detta innehåll påverkas i otillbörlig grad. Ett av de senaste exemplen i Sverige handlar om Svenska Dagbladet, vars reporter Carolina Neurath åker omkring i en Volvo (ja, det är ingen hemlighet vilket bilmärke det handlat om här, så jag anser mig inte göra mig skyldig till textreklam i just det här fallet) och intervjuar en av de så kallade storägarna i… Volvo. Jo, tydligen är det begreppet branded content vi ska lära oss att använda numera, förresten. Antagligen borde ha jag snappat upp det tidigare. Neurath har mött kritik från kolleger som Publicistklubbens ordförande Björn Häger och även bemött en del av det som sagts, bland annat i tidningen Journalisten. Fler stora svenska tidningar (som numera knappast bara är tidningar utan producerar även TV-material, med mera) är på väg att följa samma överlevnadsinstinkter och tillåta finansiering från företagsvärlden för specifikt innehåll och vissa fall för anställningar av reportrar inom vissa områden, ryktas det.

Ett besläktat begrepp med snarlik eller kanske rentav i grunden identisk andemening är native advertising. Åt det fenomenet (det vill säga i princip detsamma som avhandlades ovan, eller?) ägnade talkshowvärden John Oliver en engagerad och träffsäker utläggning i höstas i sitt då ganska färska veckomagasin “Last Week Tonight” på HBO. Det här är ett spännande ämne, som jag av omständigheterna nödgats reflektera över med jämna mellanrum. Som lokalreporter en gång i tiden, senare som student i medievetenskap och senast i undervisningssammanhang. Det finns ju ett naturligt samband med ämnet källkritik, som vi regelbundet återkommit till på folkhögskolan där jag nu arbetar, liksom på högstadienivå där jag var inne och vikarierade ett par år i bland annat svenska. Just Olivers osande utläggning använde jag i engelska, vill jag minnas, när den var relativt aktuell. Och nu påminns jag ju om att ämnet knappast kommer att bli inaktuellt på länge. Finns det överhuvudtaget några självklara gränser mellan oberoende journalistik, infotainment och förtäckt propaganda numera? Hur stort problem är det i så fall? Frågan blir faktiskt mer och mer komplicerad ju längre man funderar över den…

Inslaget i “Last Week Tonight” finns tillgängligt på YouTube. Det kan krävas att man ser om det ett par gånger för att uppfatta alla nyanser. Själv utformade jag en ordlista att gå igenom, samt några diskussionsfrågor – se bifogad PDF nedan.

LAST WEEK TONIGHT-native advertising-signed

Standard