Aktuell analys, Aktuell reflektion, Sedelärande statistik

Global Slavery Index – rättvisande rapport eller inte?

Slaveri i vår tid. Ämnet kommer upp med jämna mellanrum. Frågan om exakt hur ordet slaveri ska definieras är kanske inte självklar, men klart är i alla fall att miljontals människor i världen i dag (över)lever och försörjer sig under slavliknande förhållanden. Men var finns de flesta av dessa? Och vilken är den grundläggande orsaken till deras situation?

I somras publicerade The Walk Free Foundation, en australisk så kallad NGO (non-governmental organization) en rapport med namnet Global Slavery Index 2016. Ett vällovligt initiativ, vars slutsatser ändå kommenteras med viss kritisk udd i en krönika av Chandran Nair i tidskriften Time. Nair leder den asiatiska tankesmedjan Global Institute for Tomorrow och konstaterar att rapporten riktar in sig på många länder i Asien, medan Europa och Nordamerika klarar sig undan den värsta kritiken. Men, framhåller Nair, västvärlden har skapat den form av global kapitalism som kräver att fler och fler varor produceras av lågavlönade arbetskraft, för att själva slippa betala den verkliga kostnaden.  Bojkotter av enstaka utpekade företag och branscher (vilket är vanligt när avslöjanden av missförhållanden publiceras) löser inte problemen på allvar. Många av de som kallas slavar i dag kan åtminstone i teorin lämna sina jobb, men i praktiken är risken för någon form av bestraffning liksom att landa i ohjälplig fattigdom så hög att de inte har så mycket annat val än att fortsätta tillverka billiga vardagskonsumtionsvaror i ’sweatshops’ där de har få rättigheter och låg lön.

”Many who launch public pledges and civil-society campaigns to end labor exploitation have their heart in the right place but appear to be not brave or intellectually honest enough to make a real difference” hävdar Chandran Nair. För honom handlar ‘att göra skillnad’ inte minst om att vilja betala ett rimligt pris för tea, kaffe, choklad och annat som framställs någonstans långt bort för export till, oftast, mer bemedlade konsumenter i rikare delar av världen. (Citaten är hämtade från tidskriftens pappersupplaga. En aningen annorlunda version av hans krönika finns på dess hemsida.)

Rättvis kritik eller inte? Koncept som Fair Trade bygger väl om inte annat på ungefär de insikterna, eller?

Rapporten från Walk Free Foundation finns att skumma igenom eller ladda ner i sin helhet (i komplett form är den över 200 sidor lång). Där uppskattas antalet moderna slavar till närmare 46 miljoner människor, utspritt på 167 stater. Och redan på rubrikstadiet i sin introduktion uppmanas nationerna med världens största och mest inflytelserika ekonomier att agera för att förstärka lagstiftning som hindrar uppkomsten av slaveri som det ser ut idag. Och överhuvudtaget ser det här knappast ut som ett snabb- eller slarvjobb. Dokumentationen är grundlig och innehåller flera delar som laddas ner separat eller som helhet. Där ingår både översikter över regioner och en del enskilda länder, granskningar av hur olika regeringar gett respons på rapporten, metodologi med mera.

Fem länder får dock ett (ovälkommet, antar jag) fokus på sig eftersom organisationen beräknar att närmare 60 procent av allt modernt slavarbete tilldrar sig där: Indien, Kina, Pakistan, Bangladesh och Uzbekistan. Samtliga i Asien alltså, apropå Chandran Nairs kritiska analys av resultaten. Även den oljerika gulfstaten Qatar nämns tidigt i sammanhanget. Där har ju förhållandena för gästarbetare på de stadionkonstruktion som pågår inför kommande fotbolls-VM hamnat i strålkastarljuset förut. Dessa verkar, kort sagt, inte vara så bra. Och flera dödsfall ska ha inträffat under arbetet. Regeringssanktionerat tvångsarbete ska även vara utbrett i det stängda och svårgranskade Nordkorea. Motsatsen enligt rapporten ska vara flera nordeureopiska och nordamerikanska länder som åtnjuter högre levnadsstandard och politisk stabilitet generellt. Här bör också betonas att redan i en inledande ingress konstateras det faktum att i de länder som sägs ha högst andel slavarbete produceras många varor för export till exempelvis Västeuropa, Nordamerika, Japan och Australien.

Rapporten anger i sin översikt de vanligaste förklaringsmodellerna till förekomsten av slavarbete i dag. Dit hör det allmänna förtroendet för rättssamhället och juridiska instanser i en stat, tillgång på vapen, olika former av diskriminering, socialt skyddsnät, undernäring, interna konflikter och flyktingsituation i landet. Viktigt är också hur mycket respektive regering gör för att undanröja riskerna för organiserat slaveri och där får länder som Holland, USA, Storbritannien och Sverige högst betyg. Där finns den politiska viljan, resurserna och inte minst ett starkt så kallat civilsamhälle. Länder som har mindre resurser att röra sig med, men ändå bedöms ta mycket ansvar på det här området är Brasilien, Jamaica och flera balkanstater som Serbien och Montenegro. Däremot borde väloljade stater som Saudiarabien, Qatar och Kuwait kunna göra mycket mer här, menar Walk Free Foundation.

Här finns alltså mer att fördjupa sig i, men det får vi kanske återkomma till vid annat tillfälle.

Inslag från CNN om rapporten.

 

 

 

 

Advertisements
Standard
Sedelärande statistik

Mindre stadiga stater i världen – vilka är de?

Alla platser på jorden är inte lika fredliga. Eller säkra. Det visste vi redan. Var är det värst och bäst att vistas just nu, utifrån det kriteriet? Det har organisationen Fund For Peace gett sig på att reda ut och gradera. Deras Fragile States Index rankar enligt egen utsago 178 nationalstater årligen utifrån deras inneboende stabilitet och yttre hotbilder. 2016 års upplaga ska tydligen vara den tolfte i ordningen.

Världsläget redovisas där dels i form av en karta där olika färger indikerar graden av säkerhet och brist på. De lyckligast lottade länderna skimrar i blått medan olika nyanser av grön kulör fortfarande är ett lovande tecken, innan den gula varningsflaggan hissas och sedermera de svåraste situationerna illustreras med – gissa vad – rött! Själv råkar jag (som många andra) gilla kärlekens, jordgubbarnas och Manchester Uniteds färg men givetvis lånar den sig åt det mer dramatiska i en sådan här pedagogisk presentation av sakernas tillstånd. Kartan ackompanjeras av en lista med poängsättning byggd på olika observationer och en nedladdningsbar pdf för de intresserade.

Indikatorer som tagits med i beräkningen är bland andra undernäring, risk för naturkatastrofer, brist på mat, sociala spänningar, flyktingsituation, ekonomisk ojämlikhet, arbetslöshet, så kallad brain drain (de bäst utbildade flyr landet), korruption, graden av yttrandefrihet, hälsovård… Bland annat, alltså.

Om vi börjar från botten så anses Somalia, Sydsudan, Centralafrikanska republiken, Jemen, Syrien, Tchad och Demokratiska repbliken Kongo (det med Kinshasa som huvudstad) vara allra värst ute och hamnar i kategorin “Very high alert”. Aningen – bara aningen – bättre är läget i Afghanistan, Irak och Haiti; några av länderna som betecknas med “High alert”. Överhuvudtaget domineras den nedre delen av rankingen av länder i Afrika och Mellanöstern. Europa klarar sig bättre, men FFP uttrycker oro för utvecklingen i exempelvis Ungern och Grekland.

Sverige då? Vi landar på åttonde plats och har tappat en del mark enligt FFP:s beräkningar, men det räcker till en placering i den näst högsta kategorin, “Sustainable”. Där huserar i övrigt de flesta nordiska länderna ihop med Nya Zealand, Schweiz, Australien och några till. Stormakter som USA, Frankrike och Storbritannien hamnar något lägre men är fortfarande väldigt stabila i stort. Allra högst upp tronar Finland som allena kvalificerar sig för en status som “Very sustainable”. Grattis, grannen!

Sett över en tioårsperiod hittar organisationen några trender, som att vissa länder förbättrat sina positioner markant. Mest uppåt har det gått för Moldavien, Kuba och Turkmenistan – faktiskt. Detta medan det gått mest utför i kvintetten Senegal, Jemen, Mali, Syrien och (med det allra kraftigaste raset) Libyen.

Mer detaljer och utförligare resonemang finns i rapporten. En sammanfattning finns på organisationens hemsida, medan samarbetspartnern Foreign Policy också bidrar med en del kommentarer kring resultaten på sin plattform.

Standard
Dokument runtifrån

Ben som berättar i BBC

Det som grävs ner i dag… Kan komma att grävas upp av argentinska forskare flera år senare och avslöja sanningar som en del individer (och institutioner) hade velat bevara. Det är temat för ett par avsnitt ur BBC:s podcast ”The Documentary” som ofta serverar oanade kunskaper och insikter om världens tillstånd. Här handlar det framförallt om förbrytelser mot mänskliga rättigheter som försiggått i Latinamerika under de senaste årtiondena, dels under perioden då många länder styrdes av militärjuntor – men även senare. Programmen följer en grupp hängivna utforskare av det förflutna på deras jakt efter vittnesbörd under jorden från Argentina till bland annat Colombia, Uruguay och Mexiko. ”Bones” på allvar, liksom.

Dokumentärerna finns på BBC-hemsidan, uppdelade på två avsnitt, cirka en halvtimme långa vardera. Rubriken är ”Listening to the Bones – Part One” respektive ”Part Two”. Även tillgängliga för prenumeration via iTunes.

Standard
Sedelärande statistik

Holländare huvudet högre än andra

Jaha. Så nu vet vi det också. Eller gjorde vi det redan? Att holländarna reser sig högst över markytan bland jordens folkslag. Nu rapporterar i alla fall BBC att de (i sammanhanget motsägelsefullt benämnda nederländarna) är längre i genomsnitt än andra nationaliteter. I herrklassen, bör tilläggas. Bland damerna blir de ‘bara’ tvåa, efter – Lettland. Uppgifterna kommer tydligen från en publikation vid namn eLife som sägs ha studerat den här typen av tillväxt och hur det har utvecklats under drygt ett sekel. Europeiska länder dominerar tio i topp, medan de kortaste männen och kvinnorna hemmahör på Östtimor respektive i Guatemala. Samtidigt ökar medellängden mest i Östasiatiska länder som Kina, Japan och Sydkorea.

Orsakssammanhang? Gener betyder en del, men absolut inte allt. Men även näringsriktig kost, hygien och hälsovård spelar in. Rönen har tagits fram av en grupp forskare samlade under namnet NCD Risk Factor Collaboration med stöd av världshälsoorganisationen WHO. Nord- och Östeuropa är alltså väl representerat bland de högst rankade länderna, men Sverige nådde – bokstavligen – inte upp till de höjderna.

 

Källa: ”Dutch men revealed as world’s tallest” / Jonathan Amos, BBC News, 26 juli 2016

Standard
Aktuell reflektion, Experimentell ecklesiastik

Vad vet du om det senaste världserövrande viruset?

Det är den senaste internationellt spridda epidemin att orsaka rubriker runtom i världen: zikaviruset. Det har funnits i omlopp i flera decennier, sedan det först upptäcktes i Uganda 1947 (och troligen innan dess också, kan man anta). Men generellt har det tydligen inte ansetts så allvarligt, inte som andra besläktade myggburna sjukdomar som dengue och malaria i alla fall. Men på senaste tiden har det som bekant ringt andra klockor. Inte minst på grund av risken att viruset, om det drabbar gravida kvinnor, kan orsaka mikrocefali som betyder att babyns huvud är mindre än normalt. Dessutom kan den åkomman resultera i krampanfall, problem med syn och hörsel, inlärningssvårigheter med mera. Jag tror mig bara själv ha sett mikrocefali en gång i verkligheten, på ett mycket litet barn på ett barnhem i Ecuador.

Den här veckan passade jag i alla fall på att sätta ihop en uppgift i engelska för allmänna kursen på folkhögskolan där jag arbetar, med stöd av olika visuella och verbala accessoarer från det aktuella utbudet. Det är inte svårt att hitta material om zikaviruset i dessa dagar. Bland annat utgick jag från en nyhetsartikel från Al Jazeera English och ett ganska färskt videoklipp från TED Ed (se även YouTube-länk ovan). Till detta sammanställde jag en dryg handfull, eller exakt sju, faktafrågor (se pdf nedan) vilka sedan kompletterades med spontant uppkomna följdfrågor kring exempelvis varför det blivit sådan uppmärksamhet just nu om just detta lilla virus. Av detta blev en ganska intressant konversationsövning, tycker jag själv om inte annat…

Om viruset finns det mer material att hämta, inte minst från amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC och dess paneuropeiska motsvarighet ECDC.

What is the zika virus-article-questions-signed

Standard
Aktuell analys, Aktuell reflektion, Sedelärande statistik

Sverige får smek och stryk av Transparency International

Tredje plats i världen. Av 167 undersökta. Det är dags för organisationen Transparency Internationals årliga genomgång av vilka länder som är/anses/upplevs mest och minst korrupta i världen. Höga poäng innebär bedömningen att korruptionen är på en låg nivå och vice versa. De nordeuropeiska nationerna hamnar av tradition högt upp på listan – det vill säga, vi anses relativt sett ganska anständiga på det här evigt aktuella området. Lika traditionellt kan man säga att det ofta är fattiga länder som hamnar längst ner på listan och därmed anses ha störst problem. Vad skapar vad? Vad är hönan och vad är ägget? Det diskuteras väl ganska regelbundet, utan att det finns en självklar konsensus kring svaret. Enligt TI har i alla fall länder som Grekland, Senegal och Storbritannien visat en utveckling åt rätt håll på senare år, medan det motsatta gäller för exempelvis Australien, Brasilien, Spanien och Turkiet. Materiellt välstånd (eller brist på) är inte hela förklaringen. Man kan notera att det polariserade men trots allt flitigt oljeexporterande Venezuela parkerar nere på plats 158 ihop med Haiti och Guinea-Bissau. Eller att det lilla undanskymda bergslandet Bhutan i Himalaya når 27:e plats, följt av Botswana; båda före mer bemedlade stater som Israel, Spanien och Sydkorea. Liksom att Ryssland som vanligt ligger långt ner, nu som nummer 119 tillsammans med det hårt prövade västafrikanska Sierra Leone.

Värst är det dock på fattiga, konfliktdrabbade platser som Somalia, Afghanistan och Södra Sudan. Samt det slutna Nordkorea, vilket varje år väcker min spontana reaktion ‘hur bär man sig åt för att bedöma det landet överhuvudtaget?’. Om jag får tid att detaljgranska årets rapport kanske jag kan återkomma om det. Bäst då? Jo, Danmark och Finland parkerar högst upp, följda av Sverige, Nya Zealand, Holland och Norge. Det var väl trevligt? Är allt väl häruppe? Tydligen inte. Ett exempel är svensk-finska TeliaSoneras misstänkta mutbrott i Uzbekistan. Vilket inte är unikt. Flera länder ur rikemansklubben anklagas i rapporten för att inte göra tillräckligt när det gäller deras största företag och deras skumraskaffärer utomlands. Den obekvämaste frågan i sammanhanget ställs direkt i en av rapportens rubriker; exporterar högpresterande länder korruption till andra länder?

Som vanligt finns betydligt mycket mer fakta och statistik att hämta från Transparency Internationals “Corruption Perceptions Index”. För den som har tid över. Om jag själv hinner djupdyka i det förorenade träsket inom en snar framtid, kanske det blir en uppföljning i ämnet. Kanske.

Oh, förresten, hur kan man enklast förklara vad det här egentligen handlar om? Här är TI:s egen korta informationsvideo, framställd för tre år sedan.

Not: Inlägget har tidigare publicerats även på Yemenity2010.

Standard
Aktuell analys, Sedelärande statistik

Koll på världsläget, eller?

Vad vet du om världsläget i stort? Går det framåt eller bakåt i avgörande hänseenden? Nu erbjuder den FN-relaterade sajten Världskoll en liten komprimerad grafisk sammanställning. Ta andelen av mänskligheten som lever i vad som kallas extrem fattigdom. Minskar eller ökar den? Rätt svar enligt deras tillgängliga statistik: de senaste 25 åren har den minskat från ungefär 40 ner till strax över 20 procent av befolkningen. Dit räknas de som lever på mindre än 1,25 dollar om dagen.

Familjen Demokrati har fått tillökning med inte mindre än 45 länder sedan 1990. Dock noteras att de senaste åren inneburit en negativ trend igen. Antalet döda i aids ökade kraftigt från 1990-2005 för att sedan avstanna och sedan sakta börja sjunka. Andelen undernärda minskar också, om än i maklig takt. Tillgången på rent vatten förbättras, kanske inte så snabbt som man skulle önska, men i alla fall har 87 procent den förmånen, till skillnad från 77 för ett kvartssekel sedan.

Global elförbrukning går upp, ja. Och det är ett dilemma. Samtidigt minskar dödsfallen i malaria och mässlingen. Läskunnighet och jämlikhet mellan könen vad gäller utbildningsmöjligheter ökar, liksom andelen kvinnliga parlamentariker i världen. Mycket kan sägas gå åt rätt håll i världen, men samtidigt finns givetvis mycket mer att göra…

Fler detaljer finns alltså på Världskoll.

Standard