Fysisk eller social distans – hur viktiga är orden?

Social distans, illustrerad. Av Maximilian Schönherr / CC BY-SA (https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0). Källa: Wikimedia Commons.

Betyder begrepp något? Exaktheten i vad de uttrycker? På senare har uttrycket social distans förekommit flitigt (milt uttryckt) och blivit etablerat i folkhemmet såväl som i motsvarande varianter i flera andra länder, kan man ana. Men borde vi egentligen betona fysisk distans? Någon på twitter länkade i veckan till en artikel från Läkartidningen, en debattartikel för att vara mer precis. Där argumenterar ett flertal forskare/läkare/docenter/etc för att vi borde byta begrepp. Varför? Framförallt på psykologiska grunder och det faktum att den sociala isoleringen i samhället förvärras för många människor med de restriktioner som råder för närvarande. “Rädsla, oro, ångest och nedstämdhet är vanliga reaktioner i samband med att vi människor ställs inför hotfulla situationer. Den pågående pandemin är inget undantag. Att vi ombeds att isolera oss leder också till ökad ensamhet, som i sig visats ha negativa effekter för både mental och somatisk hälsa” skriver de bland annat.

Företrädare för psykiatrin föreslog nyligen till världshälsoorganisationen WHO att, just det, fysisk distansering är lämpligare och mindre stigmatiserande än social distansering. WHO verkar ha nappat, men språkbruket överlag i samhället förändras inte så snabbt. Det borde dock vara dags för ett sådant skifte, anser författarna bakom artikeln som alltså publiceras av Läkartidningen.

Källa: “Fysisk distansering – korrekt begrepp för att minska smittan” av Danuta Wasserman, Maria Bragesjö, Christina Dalman fl / Läkartidningen, 200427

Energisk och eventuellt enerverande etiklektion på 26 sekunder

Moraliska dilemman illustreras gärna med hjälp av presumtiva scenarier. Ursäkta den pretentiösa tonen i den startfrasen. Men det här ska trots allt föreställa en blogg med vissa pedagogiska pretentioner. Själv halkar jag med jämna mellanrum in på området etik inom de samhällsämnen för vuxenstuderande som utgör en del av mitt kneg i folkhögskolemiljö. Förmodligen hamnar vi där igen någon gång efter jul igen. Det brukar fungera bäst när en grupp överlag känner varandra lite bättre än de brukar göra under höstterminen. Skulle det här klippet kunna vara något användbart i det sammanhanget? Eller för någon annan? Det är tveksamt om jag borde avslöja min egen spontana reaktion när jag fann det i flödet i fredags första gången. Låt oss säga att jag ibland uppskattar mörkare former av humor, avsedd eller inte, och det här…

En amerikansk professor i psykologi bestämmer sig för att testa just ett etiskt dilemma i form av en tänkt situation där du aktivt kan rädda fem personers liv om du samtidigt konkret dömer en annan person till döden. Där din valsituation. De här tvingande ställningstagandena förekommer i olika varianter och kan vara väldigt intressanta i sig. Livet är som bekant en smula komplicerat. Med reservation för att jag – och även artikeln i Vox där klippet presenterades – i praktiken ägnar mig åt en form av clickbaiting genom att inte avslöja utgången, så tror jag att de här innehållsrika 26 sekunderna har bäst effekt om man utelämnar upplösningen. Alltså, en tvåårig gosse får chansen att lösa problemet med vem som ska offras och slösar uppenbarligen ingen tid på att spontant skrida till verket och skapa ett möjligt prejudikat. Eller en inbjudan till diskussion om människans innersta väsen. Eller…

För ytterligare information och länkar till mer fördjupande diskussioner om sådant som konsekvenstänkande, Kant och kanske kompletterande krocksäkerhetsplanering, se ”Watch a 2-year-old solve one of philosophy’s most famous moral dilemmas” av Zack Beauchamp för Vox.

Empati sågas av psykolog

Empati. Visst är det väl en välsignelse och något som gör mänskligheten något bättre? Eller? Delvis beror det på hur ordet definieras. Och det är en av de saker som psykologiprofessorn Paul Bloom reder ut i en intervju för australiska radioprogrammet “Late Night Live”. Programmet i sig finns nedladdningsbart som podcast från bland annat iTunes och själv är jag en regelbunden lyssnare sedan några år. Exakt hur det började kommer jag knappt ihåg, men jag har i alla fall rankat det som en av världens bästa podcaster på min årliga lista över sådana, senast uppdaterad i december förra året. Där kan man överhuvudtaget lära sig ganska mycket. Om empati, sympati, medkänsla och hur man skiljer dem åt, samt vad de olika egenskaperna egentligen gör för nytta – och eventuell skada – kan man alltså få veta mer i intervjun med Paul Bloom. Vars slutsatser säkerligen ifrågasätts av många, men ändå är värda en bläng. Eller avlyssning. Känslor, rationella överväganden, förmågan att känna vad andra känner och identifiera sig med dem – vad betyder sådant egentligen i det stora hela?

Relaterad länk: “Is empathy always a good thing?” / Late Night Live 3 april 2017 (även tidigare publicerad i mitten av mars detta år).