Aktuell reflektion, Cineastiska seanser

Vilka är verklighetens tronspelare?

Som så många andra här i världen just nu, är jag mer än aningen investerad i händelseutvecklingen på en kontinent som inte existerar, men påminner obehagligt mycket om den planet där jag själv och cirka sju miljarder andra människor (enligt den senaste uppskattningen jag såg någonstans) vistas dagligen. Westeros. Och för all del, dess grannkontinent, som jag aldrig kommer ihåg namnet på, men generellt verkar ha lite varmare klimat och samtidigt en stor andel slavarbetare som bär upp systemet. Eller hade, innan den raskt i graderna stigande drottning Daenerys Targaryen började genomdriva radikala samhällsomvälvningar med hjälp av dothrakier (OK, inte så många av dem), dödsföraktande drillade soldater som aldrig syndat och så ett par drakar på det.

“Game of Thrones” har gett upphov till så mycket spekulation på nätet, jämförelser mellan serien och böckerna den bygger på (som jag själv inte hunnit särskilt långt i), diskussionsforum, hyllningar, analyser och inte minst parodier att det blivit ett globalt populärkulturellt fenomen som få andra jämförbara produktioner kan mäta sig med. Bara ett exempel ur den senaste uppväxande floran, är en artikel från Rolling Stone i april (som jag själv läst och sedan glömt bort, för att sedan snubbla över den igen) där maktspelarna i serien jämförs med lämpliga motparter i amerikansk politik. I den bitvis allmänbildande, men väldigt hårt vinklade och oftast ironiskt impregnerade odyssén “The Westeros Wing” av Jon Dolan kopplas exempelvis förre presidentkandidaten John McCain ihop med den åldrige och småsinte rådgivaren Grand Maester Pycelle, libertarianen och aktuelle presidentkandidaten Rand Paul med den frihetstörstande rebellen i norr Mance Rayder, nuvarande presidenten Barack Obama med nämnda drottning Daenerys (båda vill förändra historien, men kämpar med att överleva den vanliga bistra vardagspolitiken) och George W. Bush – kanske allra minst smickrande – med en viss Joffrey Baratheon. För icke serieföljare eller romansvitläsare säger det naturligtvis ingenting. För dem som har följt serien, böckerna eller båda säger det en hel del… Men studera artikelförfattare Dolans motiveringar själv för bäst underhållningsvärde. För underhållande är det, om inte annat.

Och hur skulle det se ut om någon hittade parallella personligheter i den svenska politiken? Eller i kulturlivet, eller för att ta ett aktuellt exempel, internationella fotbollsfederationen FIFA. Eller…Visst kan man ana konturerna av en hel terminskurs i samhällskunskap på, säg, gymnasienivå av alla möjligheter som tornar upp sig i anslutning till tronspelet?

Relaterat: På filmsajten russin.nu har vi hittills recenserat tre av de fyra föregående säsongerna av “Game of Thrones” som i Sverige visas först på C More och HBO, för att med något års fördröjning sändas av SVT. Personligen anser jag till exempel att den fjärde säsongen var en av de bästa hittills (se recensionen) medan den pågående femte hittills varit något svagare – vilket relativt sett ändå gör den till en av vårens höjdpunkter i TV-landskapet.

Många dödsfall har inträffat sedan starten av serien. Det finns statistik på sådant också, tillhandahållen av Washingon Post. Och om de historiska förlagorna till George RR Martins böcker har jag tidigare skrivit ett inlägg med hänvisning till just vad ett par historiker har kommenterat.

Och ni har väl inte missat brittiska Coldplays fruktlösa försök att göra musikal av det här fantasy-fenomenet? Se sketchen på YouTube där flera av de berörda skådespelarna medverkar. Med den äran.

 

 

 

 

Advertisements
Standard

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s