Det fanns en tid när artighet, finkänslighet och omsorgsfullt manifesterad respekt för alla människor, inklusive meningsmotståndare, var en dygd. Sociala spelregler som alla medborgare med möjlighet att göra sin röst hörda i offentligheten förväntades följa i alla avseenden. Det var en gång… Men förmodligen var den tiden inte 1500-talet och platsen inte Europa. Och miljön inte kyrkan. Eller kyrkorna. Det här var ju en tid av konflikter och splittring. En av orsakerna hette Martin Luther, en tysk munk som fick för sig att förändra hela den klerikala kartan.
Många av hans skrifter och yttranden har gått till historien och citeras i lämpliga sammanhang. Men allt återges inte lika ofta. Nyligen levererades en lista med några av Luthers nesligaste nedsablingar av det amerikanska popkulturella/existentiella magasinet Relevant. Där citeras pärlorna (eller vad de nu bör kallas) på engelska. Här handlar det framförallt om drapor riktade mot katolska kyrkan och andra opponenter. Och de har ett betydande underhållningsvärde (till skillnad från en del saker han släppte ur sig om den judiska folkgruppen, påståenden som även lutheraner idag allmänt tar avstånd ifrån).
Några exempel (med mina översättningar från engelskan, vilket möjligen kan orsaka viss lingvistisk rundgång):
”Jag föraktar er horaktiga fräckhet! Du bär ett par spindelvävsbyxor, likt en naken man som tagit på sig en ny för att dölja sin skam.” (Med vänlig hälsning till på påvedömet. Saknas det något ord i andra meningen? Vet inte säkert. Jag har försökt hitta det exakta citatet på andra ställen men hittills inte lyckats.)
”Ni är som en svinhjord som blivit inbjuden till prinsens bord. Ni förstår inte en sådan ära, utan bara ödelägger det som finns framför er och solkar ner även prinsen.” (Tydligen till en besökande samling församlingspräster vars reaktion inte förtäljs i den aktuella artikeln.)
”Du är en paddätare och en fjäskare” (Återigen med adress den påvliga institutionen)
”Ni störtar in som en sugga för att svälja pärlor, och som en hund för att slita heliga ting i stycken.” (Här handlar det om en grupp kallad Heliga profeterna, före detta allierade som kommit på en en annan kurs än Luther själv och därför drabbades hans vrede i en liten skrift anno 1525, vilket jag snabbforskat fram på andra ställen nätledes).
Ja, det finns fler exempel i Relevant-artikeln. Och klart är att gamle Martin inte var en man som drog sig för att tala klarspråk fritt från hjärtat, på gott och ont. Hmmm… Något jag kan ha användning för i det lilla block med retorik och argumentationsteknik som jag ska fortsätta hålla med en folkhögskolegrupp efter påsklovet?
Huvudsaklig källa: ”Martin Luther’s Sickest Burns” av Jesse Carey / Relevant Magazine 23 mars 2015
Schemabrytande chockterapi 